Zelda's Wonderland

Det är Dita von Teese fel, hon har verkligen förtrollat mig med dessa påfund :P

För några veckor sedan hittade jag en väldigt fin korsett på eBAY. För under 200 spänn köpte jag den och fick den skickad hem till mig. Jag tänkte att 200 spänn är ju ändå ingenting och jag var väldigt nyfiken. Jag hade förståss inte särskilt höga krav, men det stod att korsetten hade stålbågar och planchett och det lät tillräckligt bra.

Idag fick jag korsetten. Den är helt makalöst vacker. Förståss inte så dyr och stadig som en riktig korsett, men fullt funktionsduglig för en nyfiken nybörjare. Svart med spets och guldbrokad. Så jag började snöra den, och på ingenting så hade jag plockat bort några centimeter av midjan och fortfarande fanns där gott om utrymme för att snöra åt. Tyvärr så gick korsetten inte att snöra hårdare. Jag skulle behövt en storlek mindre för att verkligen kunna framhäva min lilla midja.

Dessvärre så hade denna eBAY site nästan endast storlekar mellan XXXL och 6XL så det var problemetiskt nog att hitta en i storlek S, så jag får nog glömma det där med XS, även om det kändes världigt underligt att en S skulle vara för stor för mig. Med en XS så blir väl det största problemet att få plats med brösten istället....

Hur som helst så är den väldigt fin ändå. (men det är väldigt problemetiskt att nysa i en sånhär ^^')


Jag villvillvill dra åt lite mer om midja och putmage! hur kan S vara för stort!?! *pratar med sig själv*

 

*ålar runt på stolen*

Jag gillar inte att prata i telefon. Jag tycker att det är bland det värsta som finns. För det första så använder jag bara ett öra så jag hör bara hälften så mycket :P För det andra så läser jag av människor tusen gånge bättre om jag kan se dem i ögonen och läsa av deras kroppsspråk.

Att prata med någon man känner i telefon är inte lika komplicerat, men att fånga en främlings intresse med enbart en böljande värmländsk dialekt känns mycket mer komplicerat. Dessutom blir det ofta så osynkroniserat för man tystnar samtidigt och man råkar påbörja en mening samtidigt. Det hände inte lika ofta om man står framför en person. Dessutom är det så mycket lättere att få en mer uppriktig bild av en människa om man ser den framför sig.

Jag tror det är därför jag alltid skickar sms. Så jag är ytterst missnöjd med att få i hemläxa att ringa 10 samtal till tio valfria främlingar. Do not like.

Gud, jag är så trött. Sååå trött.

Det är så orättvist att just jag föddes till kvinna som måste lida mig helt fördärvad och ge upp en natts sömn bara för något så fåning som att föra släktet vidare i framtiden. Räcker det inte med lidandet kvinnorna tvingas gå igenom under själva graviditeten? För att inte tala om själva barnafödandet! Nerå, låt dem känna att de lever, minst en gång i månaden. Så att de vet vad som väntar dem, eller vadå? Fyfan.

Gör slut på lidnandet. Era jävla satar.

Jag är så förbannat jävla trött på att vara kvinna. Jag är så förbannat jävla trött på alla reklamblad "har du mensvärk, fråga oss om råd". Jag är så förbannat jävla trött på folk som inte vet vad lidande är. Folk som lägger en alvedon i handen på en och klappar en på huvudet och säger att allt snart är bra igen. BRA!?! För att sedan bli precis lika olidligt igen om några veckor. Som ett evigt jävla hjul av återkommande lidande.

Jag är så in i helsike jävla trött och förbannad på de där typerna som alltid uttrycken ett viss inövat medlidande, men som egentligen inte vet ett skit om någonting. Tanter som för länge sedan glömt bort hur blod mellan benen ser ut, karlar som aldrig någonsin kunnat förställa sig hur det är att ligga på ett badrumsgolv i kramper och kippa efter luft. Hur det känns att kräkas upp varenda jävla smärtstillande tablett samtidigt som det känns som att tarmarna trillar ut.

Om jag  EN ENDA GÅNG TILL hör meningen "det är bara att bita ihop" Så kommer jag tamme fan att slå den personen SÅ HÅRT att tänderna trillar ut, för DEN personen vet INTE vad LIDANDE är!

Jag tycker det är dags att mänskligeten börjar ta människor på allvar istället för att vifta in dem i led och konstiga fack. Sömninga blickar som går till jobbet endast för måndslönens skull, inte för att de över huvud taget vill uträtta något. Jag är så in i helskotta arg på att inte bli tagen på allvar ens när jag så krälar efter hjälp. När jag så innerligt önskar dö eftersom jag inte står ut med smärtan. Jag är så inihelvete arg på att det är år 2008 och fortfarande lider kvinnor till förbannelse av den enkla anledningen att de kan skänka nytt liv. Som en jävla bestraffning.

Jag gallskriker efter hjälp. HJÄLP MIG.

Okej, inte glad. Ligger med huvudet i toan igen och spyr. Wtf!?! Jag trodde att det bar var gravid kvinnor samt bulemi-flickor som sysslade med sånt. Så nu blir jag väldigt fundersam. Jag jag har så in i !%¤"¤%&!"#¤& ont i mage och rygg. Det KÄNNS som mensvärk, men jag har aldrig tidigare spytt upp värktabletterna. Hm. så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag känner en kompis som faktiskt alltid kräktes vid mensvärk, så det är ju inget skumt med det, men ändå. Det KÄNNS skumt, eftersom det aldrig har hänt mig förut. Så jag kanske borde pila iväg till ica och fixa en sticka att kissa på, just in case. Det var nog ett bra tag sedan jag hade mens faktiskt.... Hrmf, fan att jag alltid har så dåligt koll på sånt -.-

God dammit. Nog för att det vore mysigt med en bebis, men jag är inte riktigt redo än. Jag befinner mig i fel position i livet liksom. Bäst vore ju om Lighto kunde beta av sina studier och vi båda fick jobb. Då sitter man lite säkrare. Hm. Ändå var väl min mamma i min ålder (22) när hon blev gravid med mig. Jösses.

Blääääää.

Åh, jag är så glad, för jag har hittat på ett nytt projekt! (hej symaskin in bakom soffan och pärlplattor in i skåpen) ^^' Oh, jag har precis fått tillåtelse att måla om diverse garderober :) ska även måla utrymmet under diskbänken då det är svart som natten och svårt att göra rent. wiihii, kommer bli hur fint som helst! =D Nu ska jag fundera lite på eventuell färg o.s.v. Färg är dyrt. Uscha. Jag har helt galet funderat på rosa.

Förövrigt läst jag en jätteintressant grej i dagens Metro. Haha, det står att jag tillhör den begåvande sorten ^^ Så nu tänkte jag att jag måste skriva om mina CV:n och skryta ännu mer, nu när jag har det svart på vitt, haha ;)

Jag har lite svårt för dubbelmoral. Så jag sitter mest och grubblar över hur vissa männiksor ska lyckas få mig att ta tag i mitt liv när de inte själva vet hur man gör.

De försöker sporra oss genom att säga "utbildningen är aldrig ett problem" och att det är förbjudet att säga "men behöver man inte utbildning för det?". Men när man sedan lägger fram alla miljoner meriter, förslag och önskemål inom jobb så mumlar de helt plötslig endast om utbildningar. Hej dubbelmoral.

Han var imponerad över mina meriter och allt jag jobbat med under mina år, men det enda konkreta förlag min coach hade var citymail. Alltså. Det är inte konstigt om man går i taket. Det är bara lurendrejeri överallt! Prata för sig, det kan de minsann! Jag hade inte ens nämnt mina bud-meriter! (jag har flertalet).

förresten vart jag sjuk igår så jag låg med huvudet i toaletten och tränade musklerna i ryggen >_< Herregud. Tur att det gick över lika fort som det överrumplade mig.

Idag har jag sprungit på stan i närmare åtta timmar. Nu är jag trött. Har besökt diverse hantverkare, så som skomakare, skräddare och frisör. Så nu är skorna nyklackade, och håret nyklippt, nytonat och nyblonderat. Hujamejen. Angående skräddaren så så tog han sig en titt på min utomordentliga kappa och sa att han hade jobbat som skräddare i 42 år och jag skulle absolut inte låta sy om den. Jag blev lite paff, men jag är ganska säker på att han kan sin sak (det var därför jag gick till just honom, för han ser så proffessionell och förtroendeingivande ut). Ja, då sparde jag ju de pengarna iaf ^^ Tyvärr så satte jag sprätt på dem på annat håll då jag köpte spets och tyg till några underkjolar om jag ska sy. Igår satt jag och sydde hela kvällen. En stor fin lila rosett som jag ska dekorera med ett smycke som jag köpte på Gina idag. Jag tycker verkligen att det är tråkigt att sy, men det blev bra, så det var värt det =) Förövrigt så måste jag vara den enda människan i hela världen som seriöst sitter på golvet och syr på maskin, haha ^^

Jobbsökandet börjar bli riktigt olidligt. Jag har 10 telefonsamtal framför mig och jag ser inte fram emot ett enda. Jag hatar att söka jobb, men plånboken är tom och besparingarna sinar. Dessutom har jag en pluggande pojkvän utan så mycket som ett ynka studiebidrag. Hejochhå, CSN är inte att leka med helt uppenbarligen. Hans chanser att jobba extra grusades också av en väldigt enveten chef.  Mja, så några klänningar eller vinterkappa får jag nog se mig om i stjärnorna efter. Mja, jag slipper iaf klippa mig på ett halvår igen. Välbehövligt var ordet.

Idag hade jag egentligen tänkt att sy. men av någon anledning så hade jag inte tid med det. Faktum är att hela dagen har toksprungit iväg utan att jag hunnit uträtta särskilt mycket alls. Tvätt, disk, handla, matlagning och städning. Hujamejen. Och nu har det förstås hunnit komma ny disk. Och färdigstädat tycks det aldrig bli när jag försöker förstå mig på kluriga brev från myndigheter hit och dit. (jag sprider ut alla papper på golvet).

Imorgon har jag ytterligare en miljon saker att göra. Bl a så ska jag klippa av mitt sliskiga hår! Underbart! (ack så dyyyyyyrt T_T)

Igår fick jag ryck vid 23 och ville ut och springa. Sagt och gjort. Det var dock en liten detalj som ställde till det för mig..... Jag hade tänkt springa på sågspånstigen. Så jag famlade i bäckmörkret och följde en vag tveksam stig in i skogen på jakt efter sågspånsstigen. Jag hade väntat mig att det skulle ta en stund för ögonen att vänja sig vid mörkret, men jag hade fel. För när jag väl befann mig på stigen så såg jag fortfarande ingenting. Jag fick orientera mg ut igen på rent komihåg för jag kunde absolut inte se någonting hur mycket jag än spärrade upp ögonen. Hm. Nog för att mitt mörkerseende inte är skärskilt vältränat i dagar som dessa, men det här var ändå väldigt pinsamt -.- Så med svansen mellan bena fick jag lomma ut ur skogen igen och springa under gatamporna på det hårda asfalten. Hm.