Zelda's Wonderland: Djur

neofelis diardi

Fri, 01 Aug 2008 07:50:17 GMT

Jag har hittat en sådan fin misse!

Jag misstog den för en ozelot först. Men det visade sig att det här är en Neofelis diardi.
En träleopard från Borneo som fram tills nu varit helt okänd =) Visst är den så himla fin!!

En sån skulle man ha i trädet utanför fönstret =)

source: national geographics 9/2008

lika som bär

Fri, 25 Apr 2008 05:31:19 GMT

Det här är bra. Riktigt bra =)

Cred till fotografen, haha =)

saknad

Tue, 08 Apr 2008 06:41:23 GMT

Eftersom jag saknar Kesella så mycket att mitt hjärta håller på att brista flera gånger i veckan här hemma så har jag bestämt mig för att ta bussen och hälsa på henne. Jag ska t o m göra anspråk på extrasängen och sen ska Kesella få sova hos mig om hon vill. Så kanske kanske det känns lite bättre en liten stund. Jag saknar henne så fruktansvärt mycker. Vi hade bara några månder tillsammans, men hon var verkligen något extra. Underbara katt.

Nu när jag tänker efter så har vi nog ingen extrasäng :S Så antingen får jag sova brevid pappa, eller så får jag sova i brorsans rum. Eller så kastar jag ur syrran ur min gamla säng så får hon sova någon annanstans =) Jag röstar för det sista! :D

Tomt. Eller lugnt och skönt. Vem vet. Det finns väl knappt en möbel som är densamma längre.

Åh, om Kesella bara kunde följa med mig hem igen. Jag som är hemma varje dag nu igen, precis som när hon först flyttade in hos mig och jag kunde klappa på henne hela tiden. Och hon ville ligga på mitt tangentbord när jag kollade på Naruto. Misse *snyft*. Jag saknar dig så misse! Vaaaaarför har jag en allergisk pojkvän!? och vaaaarför tar jobb alltid upp så mycket tid!? Min misse tycker inte om att vara ensam :(

trollslända - repost

Tue, 18 Mar 2008 16:53:32 GMT

För nostalgins skull... Denna bild råkar ha trillat bort och jag vill gärna ha den tillbaka i min djur-kategori =)

Trollslända

Räddad ur poolen en sommar i Edeby.

mars

Thu, 01 Mar 2007 12:01:44 GMT

Kesella är übergosig och ska sova på minimicroavstånd från mig. Helst från mitt ansikte. Hm, det hade inte hänt förut.

*kesella ligger tryckt tätt intill mig*
"men snälla söta misse, du kan faktiskt inte ligga närmare mig än såhär"
*kesella försöker trycka sig närmare ändå*

Jaja, hon är söt. Fast hon får skäll när hon sätter klorna i Mokona och Kit -.- Dom är heliga.

Kesella

Sat, 03 Feb 2007 20:19:56 GMT

Jag tycker synd om min katt. Ja, inte MIN katt så da, egentligen, men nästan min. Hon bor ju hos mig och umgås ju nästan bara med mig, så det har liksom blivit "min katt" hur alla än vänder och vrider på det. Det är ju till mig hon tyr sig eftersom det är mig hon känner bäst. Känner mig som en förskräckligt dålig matte som inte rår om henne mer. Hon blir så lycklig när jag pratar och klappar henne. Idag saknade hon min händer såpass att så fort jag slog mig ner en litet stund framför datorn så tassade hon efter och la sig under stolen. Jag tyckte så synd om henne. Hon hoppar inte upp i knäet, men hon vill vara nära.

Imorse när jag vaknade låg hon redan hos mig. Hon kan väcka mig flera gånger om natten därför att hon vill gosa lite. Det gör inget. Hon får mig att skratta, för hon är så söt. Igår tex, när jag vaknade, så hade hon ännu inte hoppat upp till mig. Men så fort hon såg att jag slog upp ögonen så kom hon med en väldig fart =) Så gulligt! =) Och hon ser så klokt på mig med sina stora ögon. Alla säger att hon ser farlig ut, själv tycker jag precis tvärt om, när katters ögon smalnar, då slutar jag lita på dem. Den här katten har jag burit när hon har fräst och hon har aldrig ens försökt göra mig illa. Jag däremot har råkat trampat på henne och jag skäms så ._.

Igår stod jag länge framför spegeln, uppflugen på en stol eftersom jag inte har någon helfigursspegel. Hon satt på golvet och tittade på mig. Jag tittade på mig själv. Det tog en stund innan jag upptäckte henne där hon satt nedanför mig. Då började jag skratta. Så patetiskt det måste se ut för henne där jag står och granskar mig själv iförd benvärmare och kjol.

Hon är en väldigt fin katt. Jag tycker mycket om henne. Hon har en sådan trevlig personlighet som är så lätt att lära känna. Väldigt snäll. Jag har kunnat dra henne ut ifrån gömställen utan att hon bitit mig eller fräst. Möjligen morrat lite, men aldrig gjort mig illa. Och när hon skrämde iväg Findus så såg hon så skamset på mig för hon förstod att hon gjort fel.

Mamma och pappa kan knappt tro det när jag berättar om hur busig hon är ibland och hur hon far runt här. Hon som verkar så lugn och fin. Mm, min fina katt. Du förtjänar någon som ger dig mer uppmärksamhet än jag någonsin kan ge dig. Så glad du blir när jag sover hemma, så du saknar mig när jag är borta. Och om jag bara kunde låta bli att stöka till så så du hade mer utrymme att leka på med leksakerna jag köpt till dig. Du är söt som en teddybjörn när du rullar runt, och ännu gulligare när luddet mellan tassarna får dig att slajda runt här. Och hur jag log när du höromnatten kom och la dig på rygg tvärs över min mage! Underbara katt, hur kunde någon lämna dig för Spanien?

misse

Mon, 11 Dec 2006 22:14:38 GMT

Å jag saknar Keso...

så go...

pengar vs kärlek

Mon, 11 Sep 2006 07:16:30 GMT

Politik är en märklig grej. De flesta vill ju samma sak - att allt ska bli bättre. Bara det att alla har olika idéer för hur man ska komma dit. Det är såntdär som man träffar på lite då och då. Bea och jag är två sådana personer som vill samma sak men ändå tänker så olika. Jag kan faktiskt inte låta bli att le lite funderasamt åt våra olika sätt att se på katter. Vem av oss som vördnar djuren mest är svårt att säga, men det faktum hur extremt olika vid tänker i frågorna är verkligen häpnandeväckande och extremt intressant =)

Hon tycker katter endast borde kunna köpas dyrt. För katternas eget bästa. Att bara människor som är villiga att lägga ut så mycket pengar på en katt ska köpa den. Om det handlar om mycket pengar så är det tänkt att folk ska tänka till först. På så vis så slipper man dessa sommarkatter som dumpas varsanns varje höst och katter som far illa därför att fel människor skaffat katt.

Själv har jag alltid tyckt att handel med djur är precis lika elakt som handel med människor. Jag tycker det är fel att äga ett djur. När jag hade en kanin en gång så var han inte vårat husdjur, han var en familjemedlem. Vi ägede honom inte, han ägde sig själv.

Men det är knappast svårt att följa någon av våra tankegångar =)

Jag tror att folk utan pengar kan vara minst lika kärleksfulla som folk med pengar. Däremot så kanske man kunde skaffa sig lite mer kontroll över kattuppfödandet. Om man låter tankarna löpa lite fritt så kanske man kan tänka sig att privatpersoner inte borde föda upp katter utan att speciella kattuppfödare står för den biten. På så sätt slipper man ju alla dessa kattungar som dödas varje år därför att de är oönskade. Och med en kontrollerad kattstam, och kanske med flit en skapad brist, så blir ju folk villiga att betala mer för dem. På så sätt så får Bea igenom sin idé.

Ja det hela är en knepig situation. Folk med pengar har ju faktiskt en fördel då de kan betala dyra vetrenärer. Å andra sidan så har jag svårt att tro att pengar skulle styra kärleken till ett djur. Min familj är långt ifrån rik, men när det handlar om djuren så prioriteras de såklart. När Kalle blev sjuk så var det självklart för oss att ta våra undanstoppade julklappspengar för att han skulle få uppsöka vetrinär. Jag tror att varje människa som älskar ett djur skulle göra så. Precis som vi skulle göra allt för vänner och familj. Har man inga pengar så skaffar man pengar. Man kämpar för dyra mediciner så att de ska få ett drägligt liv. Man kämpar för alla man älskar. Det handlar inte om pengar, det handlar om kärlek. Eller?

blivande lantlolla?

Thu, 17 Aug 2006 19:23:35 GMT

Djurgalen

Eftersom jag numera har börjat "plugga" lite så har jag fått lära mig att islandshästan faktiskt är en ponny (enligt ellinors bok iaf). Om jag någonsin vetat det innan så hade det helt enkelt ramlat ut.

Dessutom har jag fått bekanta mig med världens minsta och sötaste hästras! Nämligen Falabella!

(pojke med en häst av rasen Falabella)

Idén att skaffa häst slog mig när jag tittade på filmen Zuperzebran (racing Stripes). Där fanns en urgullig liten häst. En shetlandsponny tror jag (jag som inte så bra på det här med hästar).

Jo, för efter att jag efter många år utan kontakt med hästar helt plötsligt började få kontakt med islandshästar genom Annahs enorma intresse så hände något inom mig. Jag insåg hur mycket jag saknat de där djuren ändå, fast jag helt glömt bort det. Men även om förkärleken till djuret fanns kvar så hade något annat hänt med mig.

När jag var liten var det allra bästa med hästarna att få sitta på deras ryggar och behärska dem. Jag red bara på ponnyhästar och jag var aningen rädd för de stora hästarna i stallet, men jag tyckte mycket om ponnyerna. Nu när det har gått åtskilliga år och jag växt åtskilliga centimeter och gått upp åtskilliga kilon i vikt så kände jag inte längre för att sitta upp på djurets rygg.

Min syn på hästar hade med andra ord på de år utan kontakt med hästar totalförändrats. Hästar för mig är vackrare utan ryttare. Dressyr och voltige kallar jag djurplågeri. Faktum är att jag i stora drag är emot ridskolor över huvud taget.

Men när jag såg Zuperzebran så började en idé att ta form i mitt huvud...

(ur Zuperzebran, den söta shettisen med en tupp på ryggen)

Shettisen i Zuperzebran var en jättefin klok häst som sprang lös litevarstans (kändes det som). Tanken slog rot att den shettisen var mer sällskapsdjur än en ridhäst. Och varför inte? Ja, istället för en hund kan man ju faktiskt ha en liten häst i hanterlig storlek.

Så jag spånade vidare på min lilla drömhäst =)

Och alldeles nyss (efter att ha lånat syrrans hästlexikon) så hittade jag fler än en drömhäst. Bl a Welsh Mountainponny (ponny) och Fallabella (som trors sin ringa storlek faktiskt inte hör till gruppen ponny).

Falabella är världens minsta hästras. Aldrig över 86 cm i mankhöjd. Kommer ursprungligen från Buenos Aires (Argentina). Rasen skapades av familjen Falabella. De korsade mycket små fullblod med shetlandsponnyer och fortsatte sedan att avla på de små avkommorna. Med tanke på att den är så liten så är den dessutom mer lämpas som husdjur än som ridhäst.

Ja, vad säger man? Jag blev ju helt S Å L D på den här hästrasen! Den är ju hur söt som helst! Sötare än shettisarna!

(Flicka med Falabella eller Shettis?)

Jag har ju alltid tyckt om djur. Har även varit sugen på att skaffa en get eller så. Hur mysiga som helst! Ja, jag får nog ta å bli en lantlolla när jag blir stor. Frågan är bara hur man försörjer sig då? Man har ju inte tid att jobba om man har en massa djur att se efter...

Men jag skulle verkligen vilja ha flera olika djur. Lite ovanligare djur. Hund, katt och marsvin har ju alla redan. Fast det är klart, jag är ju lite knäpp, jag som vill ha en grävling ^^

Åhh! Hur ska jag ordna det här för mig nu då!?

Det är så extremt torrt å leva utan djur! Jag klarar nästan inte av det! Men jag har iaf tillräckligt med samvete för att inte skaffa innekatt eller skaffa djur över huvud taget när man bor på 25 kvadratmeter. Har man djur ska man ha hus, helst på landet eller iaf lite avsides..

Att tvinga hästar springa runt i cirklar dag in dag ut på ridskolor är FEL! Att klippa klorna på katter är FEL! Att vingklippa fåglar är FEL! Att gå ut och gå med kaniner/katter/hundar/whatever i koppel är FEL! Nej, hästar ska springa fritt över slätterna, katterna kunna fånga möss och klättra i träd, fåglarna kunna flyga, kaninerna gräva hål i backen och hundarna.. ja hundarna? Jag har aldrig riktigt förstått mig på hundar. De är liksom för tama på något sätt.. "människans bästa vän", you know. Så låt gå för hundar i koppel då, eventuellt =P

Nej, stora ägor ska man ha, så att djuren har plats nog för sig själva och sitt revir. Kunna få utlopp för energi och instinkter.

En räv vore förresten trevligt att bli bekant med =) Mamma var polare med en räv en gång. Så himla fubbit! Jag vill mä har en rävunge som äter ur mina händer.

Det är kanske därför jag blev så såld på islandshästarna på Island. Per halvår så får de "vila" ifrån människan, så att de behåller de vilda i sig. Den vilda glädjen att vara fri och tillhöra sin flock istället för att tillhöra människan. Åh, jag älskade det sättet som Geir pratade om hästarna! De var levande väsen, ingen egendom. De kan känna trygghet, tillhörighet och kärlek precis som vi.

Åh! Nu vill jag ha en häst! Platt fall, Fluga*, här kommer jag!!! ^^v *mjukis i galopp*

(Falabella)

*Fluga är en av Annahs två islandshästar.

arter och raser

Thu, 17 Aug 2006 16:36:31 GMT

Bea och jag stt igår och pratade en del om katter. Hon tyckte inte om att så många människor hade ett någolunda hum om hundraser men att nästan inga människor kan nämna några kattraser.

Själv tror jag att det beror på att hundar är så extremt olika varandra, medans katter rent generellt är ganska lika. Ungefär samma storlek och samma utseende. Hundar är ju så himlans annorlunda. Bea tyckte ändå att det var fuskigt men förstod mitt sätt att tänka.

Så kom jag att tänka på att det nog är det med månag saker. Man retar sig på att folk inte kan så mycket som en själv, men egentligen är ju anledningen till att man själv kan så mycket att man är väldigt intresserad.

Jag har längre irriterat mig på folks okunskaper i det gröna. Träd och blommor t ex. Okej, jag tycker själv att jag är långt ifrån bra på att benämna växter vid namn, men ändå märker jag att hur dålig jag än känner mig så är mina jämngamla rena rama katastrofer i växtväg jämför med mig. Anledning: min mormor och morfar är besatta av alla möjliga väster. Morfar måste vara den mest pedatiska och kunniga trädgårsmästaren på klotet, men är man från holland så är man.. där fanns det inte annat än växthus och odingar förr där alla jobbade... (klart man snappat upp en del liksom)

Hursomhelst.

När jag sen kom hem från Bea (typ mitt i natten) och stillade min hunger med en nattmacka så fick jag syn på en bunt reklam på bordet, varvid syrran såklart har slitit upp kuvertet adresserat från Pollux (en hästtidning för barn) Inuti låg såklart ett "unik erbjudande" och där fanns också bilder på de prylar som "kan bli dina om du svara inom tio dagar". Bland de sakerna fanns en väldigt vacker plansch på alla hästraser. Åter igen relaterade jag till det Bea sa. Hästraser är ju också ganska lika varandra. Samma uppbyggnad, bara olika storlekar, men över huvud taget väldigt lika.

För visst är det så att om man tycker att det är fuskigt att barn lär sig hundrasernas namn men inte kattrasernas namn då är ju det i sin tur fuskigt mot hästarna... de vill ju också kanske att man kan deras rasbetäckningar och namn!

Ja, så jag kom fram till att jag nog får hålla på min teori (och eventuellt plugga lite kattraser för Beas skull) ^^ För inte kan man ju kräva att alla ska kunna allt det där... men visst är det lite ondligt att man får lära sig att räkna med x och y i skolan, men inte får lära sig djuren man dagligen ser... andra sidan så skulle jag gärna plugga lite sånt bara för skojs skull... =) Jag har förresten ett svagt minne av att syrran har ett hästlexikon nånstans.. man kanske skulle ta och engagera sig lite =)

Fäboden har dessutom en jättesöt planch med alla kaninraser.

Jadu Bea, dags att plugga ;D

Pöss!

En liten parantes: jag förstår inte ens hur alla dessa hundraser kan gå under samma benämning "hund". Vad har de gemensamt? Kan man verkligen "se" att de hör till samma gren i släktet eller har vi bara lärt oss det när vi vuxit upp? De är ju så himla olika... En chiuwawa (never att jag kan stava!) och en schäfer, vad har de egentligen för minsta likhet? Fyra tassar, två öron, en nos samt en svans, ja men det har ju katter också... (?)

Jag kom på en sak till. (eller kanske flera ^^)

Fåglar kan ju också de flesta någolunda, men de är ju också en ganska bred gren med många olika sorter. Man kanske inte kan skilja på skattmåsar och fiskmåsar och en massa ingående men man vet att det är en "mås". Man täcker en ganska stor dela av pappas intresse för fåglar genom att bara säga "papegoja" t ex. Småfåglarna benämns oftast som mesar eller finkar.

Tänkar men sedan på fiskar så kan man de sorter som antingen är vanligast (folk som fiskar) eller de som är mest annorlunda, typ clownfisk.

Och om man sedan låter hjärnan gnissla på så kommer man fram till kategorin svamp. Ytterst få människor känner till fler än fem svapsorter. De flesta kan kantareller och kalle-johan, men vad säger du om jag säger taggsvamp, figersvamp eller murklor? Nej, folk vet flugsvamp = inte äta. Men hur många soppar finns det inte så? Hur många som helst..

Allt handlar ju om intresse.. jag kan inet skilja en delfin från en tumlare, det lär ska vara stror skillnad (enligt de som kan) men för mig är det samma djur. Jag sääger "val" utan att specifiera mig vad gäller blåval eller kaskelott. Jag säger "apa" även om jag borde kunna skillnaderna mellan en schimpans, orangutang och gorilla (det kan jag faktiskt;)) och så vidare, och så vidare.

Ja, ju mer man tänker på det, desto mer inser man: Det hela är oändligt!

jag å mina vänner =P

Tue, 25 Jul 2006 20:22:13 GMT

"I made a new friend today."
"Real or imaginary?"
"Imaginary"
(citat Donnie Darko)

Ahahaha, jag vill inte ens veta XD

polarn

Sat, 22 Jul 2006 18:55:16 GMT

Idag har jag hittat en ny polare =)

Och ni undrar förståss vad jag nu har räddat från döden ^^ Jo sörni. En fjäril! =) Tusse ville förståss hellre strimla den med tassarnas klor. Det fick han inte för mig. Så det så! ^^

misse-förvirring

Mon, 10 Jul 2006 20:28:22 GMT

Efter en hel del kelande med de små kattungarna hemma hon mina föräldrar hände en väldigt konstig grej. Det som var ännu märkligare var att exakt samma sak hänt min bror några dagar innan det hände mig. Plötsligt kände vi inte igen familjekatten som varit vår i fyra-fem år vid det här laget.

Jag vet faktiskt inte hur det kom sig. Vande sig våra ögon alltför mycket vid de två nya familjemedlemmarna? Jag förstår liksom inte hur det här möjligt. Men plötsligt fann jag mig stirrande på Missan utan att se att det var hon.

Mitt förnuft sa mig att det måste vara hon. Det finns inga katter i närheten, som hon. Faktum är att jag faktiskt aldrig någonsin sett en Norsk skogkatt i våra trakter. Ingen katt har hennes färgkarta på sin päls, så jag var säker på att katten framför mig måse vara hon. Varför skulle hon annars vara hos oss? Men ju mer jag stirrade på katten framför mig desto tveksammare blev jag. Är det här verkligen Missan?

Hennes blick. De sneda ögonen som förstärker intrycket av lömskhet. Den breda nosen. Hennes nonchalanta agerande. Missan har aldrig varit en knäkatt. Fakum är att hon knappt ens vill bli klappad. Ja, hade det inte var för att hon betedde sig så som hon alltid gjort så skulle jag nog aldrig närmat mig henne, för jag kunde helt enkelt inte tro mina ögon. Är det här våran katt?? Hon såg så fruktansvärt farlig ut helt plötsligt. Jag blev rädd. Framför mig satt ett monster. Jag trotsade min rädsla och gick fram för att klappa henne på huvudet. Kände samma sorts rädsla för Missan som jag nästan alltid känner när jag klappar Stina (den lilla elaka satmaran till katt i Edeby) Visste att jag måste övervinna min rädsla. Det här är ju fånigt!. Till skillnad från Stina så är dock Missan såpass snäll att hon varken rivs eller bits, hon går bara därifrån. Men nu satt hon still i källartrappen och lät min hand klappa hennes huvud. Det måste vara våran katt, det måste det väl?

Det var våran katt. Jag berättade incidenten för mamma. Hon tittade märkligt på mig. (Det händer iofs ganska ofta så jag borde väl vara van). Mamma började berätta att exakt samma sak hänt för min lillebror (5 år) nyligen.

Missan befann sig då på våran altan och ställde sig på bakbenen och placerade tassarna på rutan i altandörren för att visa att hon ville in. Mamma gick för att öppna dörren. Lillebror stoppade mamma och sa allvarligt till henne att det inte vara Missan. Mamma hejdade sig förvånat. Inte missan? Såklart det var Missan. Hon steg mot dörren igen. Lillebror började ropa: Men släpp inte in katten! Mamma begrep inte vad han pratade om och fortsatte bana sig fram genom leksakerna till dörren. Lillebror blev hysterisk och skrek att hon inte fick öppna dörren! Det var en vildkatt där ute! Det var inte alls Missan, kunde hon inte se det!? Mamma kunde inte se det. Mamma släppte in Missan iaf och försökte förklara för lillebror att det visst var Missan.

Hur är det möjligt!?

fågel

Sat, 10 Jun 2006 17:02:16 GMT

Det här är mina nya kompis =)

Söt va?

Hittade henne i uterummet i torsdags (8:e). (Kattrackarn låg förstås och latade sig i hammocken och orkade inte alls bry sig om henne, tur var väl det..

tölt!

Wed, 17 May 2006 18:05:10 GMT

Idag har jag ridit islandshästar.

Asccolt att tölta!
Fluga är mysig som helst! (Hera har inte lärt sig tölta än)

Jag satt på hästryggen och skrattade. Blandade galopp, tölt och trav i en mystiskt blandning.

Jösses så ovan jag är!

Efter att jag slutade rida när jag var 11 år så har jag suttit på hästryggen endast två gånger. Den första av dessa var i höstas när jag fyllde nitton då jag fick prova att rida en gammal travare vid namn Biggen. Andra gången satt jag upp på en islandsshäst på självaste island för en turridning. Men idag gick det ändå bäst. Dagens tölt kändes inte som någonting jag någonsin provat. Instruktören på islans var inte vidare bra faktiskt.

Wow. Tölt.
мє ℓιкє.

Hera var svårare. Hon är inte så van och vill inte gärna göra som man själv vill att hon ska göra. Men hon har aldrig gått på ridskola som fluga så hon förstår inte riktigt varför hon ska gå runt i cirklar heller.

Vi red runt på gräsmattan hemma och Hera höll benhårt på högervarv. Annah lärde mig massa bra saker. Hur man visa hästarna vad man vill att de ska göra. Och att genom att sitta på olika sätt i sadeln markera skillnaderna så att hästrna vet vad man vill. (luta sig framåt - trav, lägga tyngden långt bak - tölt) Det coola var ju att det fungerade! =D

grävling

Wed, 03 May 2006 19:56:24 GMT

Det bor grävlingar vid Edebybro. Ganska många faktiskt. Igårkväll traskade en av dem upp till Edeby, närmare bestämt till Familjen Thärnströms ägor. Av en händelse råkade fru Thärnström titta ut genom fönstret och se denna grävlig. Sen rådde panik. Fröken med sina nyinköpta hästar trodde att grävlingen skulle typ äta upp hennes hästa eller något. Fru Thärnström ringde därför till Helén som de köpt hästarna av och tiggde om råd. och Curre himself sneglar mot hagelbössan.

Ursäkta, ursäkta, att jag avbryter här! *viftar med händerna* Men har ni helt blivit ifrån vettet??? Grävlingarna har bott där i tid och evighet. Till skillnad från vissa andra *blänga*. Kan det kanske vara så att denna grävlig var ute på en kvällspromenad? >_<

Ursäkta mig att jag råkar ta grävlingens parti, men är det inte lite väl överdrivet att tro att en grävling på kvällspromenad skulle få för sig att fälla en hel häst? Är det inte aningen överdrivet att bestämma sig för att skjuta djuret vars enda brott var att korsa en gräsmatta?

Ni får ursäkta, men jag tycker att ni som tycker så är dumma i huvudet. Jag tycker att varenda grävling på jordklotet har rätt att korsa vilken gräsmatta han eller hon vill. Jag är helt övertygad om att grävlingen är ett skyggt djur och därför väljer att korsa den där gräsamttan kvällstid. Jag förstår att djuret är skyggt. Det skulle jag också vara om jag inte kunde korsa en gräsmatta utan att riskera att bli skjuten!

Man tycker att vuxna människor borde veta att det där med att grävlingar är onda varelser som biter tills det knakar är myt. Att en grävling är en grävling och som precis som vilket djur som helst reagerar instinktivt när den blir rädd. Antingen flyr (oftast) eller försvarar sig.

Något annat är befängt!

Stackars grävling. Stackars, stackars grävling. Om Curre sjuter grävlingen så skjuter jag Curre. "du korsade min gräsamatta!" ellerr: "jag blev rädd för dig".

För förstår de inte att deras handlande är exakt samma sak som den skrämda grävlingen? De försvarar sig, eliminerar faran. De låter en kula borra sig genom päls, kött och ben. Är inte det samma sak som när grävlingen bits? Vafan, petar du på mig så bits jag också!

Och om, någon skulle vilja påstå att grävlingar alltid biter när de blir rädda, så kan jag säga att det är falsk. Jag har stått öga mot öga med en grävling och han bet inte mig. Och nog blev han rädd såfort jag valde att röra lite på mig därför att jag blev rädd när han nyfiken och nosande kom väääldigt nära. Han kilade iväg snabbt som attan.

Jag kommer dessutom att fortsätta hävda att jag så länge som vi människor får vandra runt i skogen och på ängar (djurens mark) så får djuren vara på våra gräsmattor. Om ni inte vill ha djur hemma hos er, så sluta då att göra intrång i djurens hem. Man måste faktiskt inte ha staket överallt.

Människor har då ingen respekt alls!

apropå...
inom en fet parantes:

Det värsta exemplet måste ju ändå vara älgjakten. De jagar älgarna i skogen. Älgarna flyr in i bostadsområdet (de får inte skjutas på privat mark) och folk bli arga därför att de står en brummande älg utanför dörren och stirrar hotfullt på dem! Herregud. Använd huvudet era jäkla puckon! Det är väl inte älgens fel att han var tvungen att lämna sitt hem! han valde att försöka överleva!

Puckon >_<