Zelda's Wonderland: Dagbok

telefon

Thu, 04 Sep 2008 12:45:14 GMT

*ålar runt på stolen*

Jag gillar inte att prata i telefon. Jag tycker att det är bland det värsta som finns. För det första så använder jag bara ett öra så jag hör bara hälften så mycket :P För det andra så läser jag av människor tusen gånge bättre om jag kan se dem i ögonen och läsa av deras kroppsspråk.

Att prata med någon man känner i telefon är inte lika komplicerat, men att fånga en främlings intresse med enbart en böljande värmländsk dialekt känns mycket mer komplicerat. Dessutom blir det ofta så osynkroniserat för man tystnar samtidigt och man råkar påbörja en mening samtidigt. Det hände inte lika ofta om man står framför en person. Dessutom är det så mycket lättere att få en mer uppriktig bild av en människa om man ser den framför sig.

Jag tror det är därför jag alltid skickar sms. Så jag är ytterst missnöjd med att få i hemläxa att ringa 10 samtal till tio valfria främlingar. Do not like.

lidande

Thu, 04 Sep 2008 08:11:52 GMT

Gud, jag är så trött. Sååå trött.

Det är så orättvist att just jag föddes till kvinna som måste lida mig helt fördärvad och ge upp en natts sömn bara för något så fåning som att föra släktet vidare i framtiden. Räcker det inte med lidandet kvinnorna tvingas gå igenom under själva graviditeten? För att inte tala om själva barnafödandet! Nerå, låt dem känna att de lever, minst en gång i månaden. Så att de vet vad som väntar dem, eller vadå? Fyfan.

Gör slut på lidnandet. Era jävla satar.

Jag är så förbannat jävla trött på att vara kvinna. Jag är så förbannat jävla trött på alla reklamblad "har du mensvärk, fråga oss om råd". Jag är så förbannat jävla trött på folk som inte vet vad lidande är. Folk som lägger en alvedon i handen på en och klappar en på huvudet och säger att allt snart är bra igen. BRA!?! För att sedan bli precis lika olidligt igen om några veckor. Som ett evigt jävla hjul av återkommande lidande.

Jag är så in i helsike jävla trött och förbannad på de där typerna som alltid uttrycken ett viss inövat medlidande, men som egentligen inte vet ett skit om någonting. Tanter som för länge sedan glömt bort hur blod mellan benen ser ut, karlar som aldrig någonsin kunnat förställa sig hur det är att ligga på ett badrumsgolv i kramper och kippa efter luft. Hur det känns att kräkas upp varenda jävla smärtstillande tablett samtidigt som det känns som att tarmarna trillar ut.

Om jag EN ENDA GÅNG TILL hör meningen "det är bara att bita ihop" Så kommer jag tamme fan att slå den personen SÅ HÅRT att tänderna trillar ut, för DEN personen vet INTE vad LIDANDE är!

Jag tycker det är dags att mänskligeten börjar ta människor på allvar istället för att vifta in dem i led och konstiga fack. Sömninga blickar som går till jobbet endast för måndslönens skull, inte för att de över huvud taget vill uträtta något. Jag är så in i helskotta arg på att inte bli tagen på allvar ens när jag så krälar efter hjälp. När jag så innerligt önskar dö eftersom jag inte står ut med smärtan. Jag är så inihelvete arg på att det är år 2008 och fortfarande lider kvinnor till förbannelse av den enkla anledningen att de kan skänka nytt liv. Som en jävla bestraffning.

Jag gallskriker efter hjälp. HJÄLP MIG.

löv-pyssel

Thu, 04 Sep 2008 07:26:52 GMT

Igår väl kände jag för att pyssla lite, så det gjorde jag.

Vi gjorde fina löv i choklad.

Sådana kan man t ex granera en tårta med.

Fint.

wtf

Wed, 03 Sep 2008 08:56:46 GMT

Okej, inte glad. Ligger med huvudet i toan igen och spyr. Wtf!?! Jag trodde att det bar var gravid kvinnor samt bulemi-flickor som sysslade med sånt. Så nu blir jag väldigt fundersam. Jag jag har så in i !%¤"¤%&!"#¤& ont i mage och rygg. Det KÄNNS som mensvärk, men jag har aldrig tidigare spytt upp värktabletterna. Hm. så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag känner en kompis som faktiskt alltid kräktes vid mensvärk, så det är ju inget skumt med det, men ändå. Det KÄNNS skumt, eftersom det aldrig har hänt mig förut. Så jag kanske borde pila iväg till ica och fixa en sticka att kissa på, just in case. Det var nog ett bra tag sedan jag hade mens faktiskt.... Hrmf, fan att jag alltid har så dåligt koll på sånt -.-

God dammit. Nog för att det vore mysigt med en bebis, men jag är inte riktigt redo än. Jag befinner mig i fel position i livet liksom. Bäst vore ju om Lighto kunde beta av sina studier och vi båda fick jobb. Då sitter man lite säkrare. Hm. Ändå var väl min mamma i min ålder (22) när hon blev gravid med mig. Jösses.

Blääääää.

begåvad

Tue, 02 Sep 2008 15:17:05 GMT

Åh, jag är så glad, för jag har hittat på ett nytt projekt! (hej symaskin in bakom soffan och pärlplattor in i skåpen) ^^' Oh, jag har precis fått tillåtelse att måla om diverse garderober :) ska även måla utrymmet under diskbänken då det är svart som natten och svårt att göra rent. wiihii, kommer bli hur fint som helst! =D Nu ska jag fundera lite på eventuell färg o.s.v. Färg är dyrt. Uscha. Jag har helt galet funderat på rosa.

Förövrigt läst jag en jätteintressant grej i dagens Metro. Haha, det står att jag tillhör den begåvande sorten ^^ Så nu tänkte jag att jag måste skriva om mina CV:n och skryta ännu mer, nu när jag har det svart på vitt, haha ;)

lurendrejeri

Tue, 02 Sep 2008 11:07:25 GMT

Jag har lite svårt för dubbelmoral. Så jag sitter mest och grubblar över hur vissa männiksor ska lyckas få mig att ta tag i mitt liv när de inte själva vet hur man gör.

De försöker sporra oss genom att säga "utbildningen är aldrig ett problem" och att det är förbjudet att säga "men behöver man inte utbildning för det?". Men när man sedan lägger fram alla miljoner meriter, förslag och önskemål inom jobb så mumlar de helt plötslig endast om utbildningar. Hej dubbelmoral.

Han var imponerad över mina meriter och allt jag jobbat med under mina år, men det enda konkreta förlag min coach hade var citymail. Alltså. Det är inte konstigt om man går i taket. Det är bara lurendrejeri överallt! Prata för sig, det kan de minsann! Jag hade inte ens nämnt mina bud-meriter! (jag har flertalet).

förresten vart jag sjuk igår så jag låg med huvudet i toaletten och tränade musklerna i ryggen >_< Herregud. Tur att det gick över lika fort som det överrumplade mig.

höstbestyr

Mon, 01 Sep 2008 15:13:16 GMT

Idag har jag sprungit på stan i närmare åtta timmar. Nu är jag trött. Har besökt diverse hantverkare, så som skomakare, skräddare och frisör. Så nu är skorna nyklackade, och håret nyklippt, nytonat och nyblonderat. Hujamejen. Angående skräddaren så så tog han sig en titt på min utomordentliga kappa och sa att han hade jobbat som skräddare i 42 år och jag skulle absolut inte låta sy om den. Jag blev lite paff, men jag är ganska säker på att han kan sin sak (det var därför jag gick till just honom, för han ser så proffessionell och förtroendeingivande ut). Ja, då sparde jag ju de pengarna iaf ^^ Tyvärr så satte jag sprätt på dem på annat håll då jag köpte spets och tyg till några underkjolar om jag ska sy. Igår satt jag och sydde hela kvällen. En stor fin lila rosett som jag ska dekorera med ett smycke som jag köpte på Gina idag. Jag tycker verkligen att det är tråkigt att sy, men det blev bra, så det var värt det =) Förövrigt så måste jag vara den enda människan i hela världen som seriöst sitter på golvet och syr på maskin, haha ^^

Jobbsökandet börjar bli riktigt olidligt. Jag har 10 telefonsamtal framför mig och jag ser inte fram emot ett enda. Jag hatar att söka jobb, men plånboken är tom och besparingarna sinar. Dessutom har jag en pluggande pojkvän utan så mycket som ett ynka studiebidrag. Hejochhå, CSN är inte att leka med helt uppenbarligen. Hans chanser att jobba extra grusades också av en väldigt enveten chef. Mja, så några klänningar eller vinterkappa får jag nog se mig om i stjärnorna efter. Mja, jag slipper iaf klippa mig på ett halvår igen. Välbehövligt var ordet.

detaljer

Sun, 31 Aug 2008 14:21:32 GMT

Idag hade jag egentligen tänkt att sy. men av någon anledning så hade jag inte tid med det. Faktum är att hela dagen har toksprungit iväg utan att jag hunnit uträtta särskilt mycket alls. Tvätt, disk, handla, matlagning och städning. Hujamejen. Och nu har det förstås hunnit komma ny disk. Och färdigstädat tycks det aldrig bli när jag försöker förstå mig på kluriga brev från myndigheter hit och dit. (jag sprider ut alla papper på golvet).

Imorgon har jag ytterligare en miljon saker att göra. Bl a så ska jag klippa av mitt sliskiga hår! Underbart! (ack så dyyyyyyrt T_T)

Igår fick jag ryck vid 23 och ville ut och springa. Sagt och gjort. Det var dock en liten detalj som ställde till det för mig..... Jag hade tänkt springa på sågspånstigen. Så jag famlade i bäckmörkret och följde en vag tveksam stig in i skogen på jakt efter sågspånsstigen. Jag hade väntat mig att det skulle ta en stund för ögonen att vänja sig vid mörkret, men jag hade fel. För när jag väl befann mig på stigen så såg jag fortfarande ingenting. Jag fick orientera mg ut igen på rent komihåg för jag kunde absolut inte se någonting hur mycket jag än spärrade upp ögonen. Hm. Nog för att mitt mörkerseende inte är skärskilt vältränat i dagar som dessa, men det här var ändå väldigt pinsamt -.- Så med svansen mellan bena fick jag lomma ut ur skogen igen och springa under gatamporna på det hårda asfalten. Hm.

marknad

Sat, 30 Aug 2008 17:08:10 GMT

Alltid i krokarna kring löning så får jag dille på kläder. Det är hemskt för helt plötsligt vill jag köpa upp alla mina besparingar på ungefär tre sekunder.

Idag var vi på marknad. Eftersom jag känner mig själv ganska väl så tog jag inte med mig så mycket kontanter. Så, jag kom hem med en top endast. Skönt. Och så köpte jag en ballong till Lighto ^^ Vi åkte också lite karusell och så köpte vi honungsöl. Det har jag velat smaka på sen jag lästa Harry Potter ^^

Sen åkte vi in till stan och köpte DVD-skivor och jag sprang in på HM lite snabbt och hade turen att hitta en söt kofta som jag faktiskt gillade. Nu vill jag ha en lila gigantisk rosett att pryda bröstkorgen med =)

För övrigt så älskar jag vitt, svart, grått och rutigt just nu. Jag har även fallit lite för den lila trenden, men jag är förutseende nog att inse att den förmodligen är utdöd redan i december. Mja, men accessorar funkar ju alltid. Lila knästrumpor och lila rosett t ex! Jag tror faktiskt att jag har lite fint lila tyg i mitt syskåp =)

Eftersom jag kämpar lite med att snygga till mitt utseende så föröker jag tänka lite längre än bara idag. Det är vanligtvis lite svårt för mig. Nu brukar jag tänka på mitt drömbiblitoksjobb och fundera på vad för kläder som vore accepterade där. Jag satt nämligen och bläddrade i nån klädkatalog som damp ner i brevlådan häromdan och för varje outfit tänkte jag "skulle jag gå till jobbet i det där? skulle NÅGON gå till jobbet i det där!?" Nope. Tänkt smart.

Mja, jag antar att mina lolitaklänningar hamnar i garderoben när jag väl få jobb. Jag har fasat för det eftersom jag varit så nöjd över att kunna använda kläder som annars samlar damm... Mja. Tiderna förändras antar jag. Jag har ingen lust att stänga in dem i garderoben :(

Eftersom Lighto är krasslig idag så är jag sjuksköterska så här på eftermiddagen/kvällningen ^^ Alla flickor borde ha en sjuksköterskeklänning och minst en maid dräkt i sina garderober =) Alla mår genast mycket bättre med något fint att titta på ^^

Lighto på stan, med ballong och honungsmjöd. (jag hade min sailorfuku på marknaden ^^)

proteser och ormar

Sat, 30 Aug 2008 07:52:25 GMT

Jag hade en massa skumma drömmar inatt. Bl a så drömde jag att jag var hemma hos min morbror och hans familj. Han skulle skjutsa mig till stationen så att jag skulle hinna med bussen hem till Västerås. Tyvärr så råkade han glömma bort det så han gick på konstmuseum med sin fru istället. Själv hade jag inget tidsberepp alls och låg på övre våningen i våningssängen i Sofis rum och snackade strunt med en tjej som heter Marie S (som jag läste matte ihop med på högstadiet och som sen jobbade som sommarjobbade på de ställe där ja jobbade innan jag flyttade till Västerås.

Det var Sofi (dotter till morbror) som upptäckte att hennes pappa var försenad. Vilket inte är likt honom. Han är alltid punktlig så vitt jag har märkt. Så hon ringde honom och skällde på honom. Han och frugan kom genast hem och ursäktade sig men Sofi var arg ändå "Hur kunde du GLÖMMA!?!" Och jag stod där som ett fån och fattade knappt någonting, för jag hade ju glömt jag också. (jag hade gått ut i hallen och börjat sminka mig framför spegeln). Jag skulle ju lika gärna kunnat gå den lilla biten till stationen.

Av någon anledning så ringde Sofi försäkringsbolaget angående mig. Jag vet inte om det var att hon var rädd att hennes pappa skulle köra ihäl mig när han tänkte blåsa iväg i 220 på motorvägen för att hinna ikapp den missade bussen, eller om det var för att jag hade missat något väsentligt. Hur som helst så fick jag två armproteser och jag blev aningen skärrad. "vadsjutton hade de tänkt att jag skulle behöva använda dessa för?"

Sen började det dunka konstigt i väggen. Morbror hade köpt en liten kopparorm. Jag sa att han garanterat hade blivit lurad, för inga normala kopparormar var så fruktansvärt arga och agressiva. Jag tänkte att proteserna kanske hade något med det att göra :S Men ÖVER MIN DÖDA KROPP att jag skulle lura fram och ta tag i den där ormen! Herregud, jag är livrädd för ormar! Den där ormen förde att avskyvärt oväsen. Jag tänkte att en sådan liten brun kopparorm kunde omöjligt kunde göra så stor skada som denna orm som fanns i väggen. Det lät som hela väggen skulle braka in och ormen skulle komma farande genom den när som helst och döda oss. Så jag tog det säkra före det osäkra och sprang därifrån och tänkte att de får sköta sin ormproblem själva. Jag lyfte upp mitt protespaket. Och tappade det. Jag la mig ner på golvet i hallen och sträckte försiktigt in händerna i köket för att gripa tag i paketet utan att störa ormen i väggen. (folk stod fortfarande kvar i köket och diskutarde ormen bakom kryddhyllan, men jag vågade ändå inte gå in där). Så upptäckte jag att paketet jag fick tag i var ett annat paket än det jag tappat. Med benproteser. Herregud, vad blir det kvar av mig!? Jag tog paktet och sprang. Av någon anledning så gjorde de samma sak. (klokt). Jag tänkte att benproteser måste vara mer värdefulla och användbara än armproteser. Jag vet inte varför jag tänkte det.

matteläxa

Wed, 27 Aug 2008 19:57:45 GMT

Idag hade Lighto matteläxa. Eftersom jag tycker att matteläxor gör folk osociala så bad jag lighto att göra matteläxan på min rygg med färg. Under tiden han räknade och fyllde min kropp med obegripliga matematiska lösningar så läste jag vidare i Bilbo. Det var fint <3

bloggeliblogg

Wed, 27 Aug 2008 15:48:12 GMT

Ja, alltså, det har varit lite tomt på uppdateringar i bloggen igår och idag. Jag ber om ursäkt. Så vad har jag gjort? Skrattar ni om jag säger att jag har bloggat? :P Jo, men ärligt. Jag har hållt på i en hel jäkla månad med att försöka färdigställa ett blogginlägg om mina favoritböcker. Så igår satt jag hela dagen för att bli klar. Men jag blev inte klar. Och jag höll på halva dagen idag och jag är fortfarande inte klar :P

Och så har jag några äldre favoritböcker som jag inte minns vad de handlar om, så jag borde egentligen läsa dem för att se om de fortfarande verkligen är mina favoritböcker :P Men vem har egentligen så mycket tid till övers? Jag kämpar allt jag kan!

Idag har jag dessutom varit på ett nytt ställe och träffat nya människor. Det verkar riktigt lovande.

Okej, så håll till godo!

Puss å kram.

apropå tvillingar

Mon, 25 Aug 2008 20:23:47 GMT

Idag lärde jag mig en ny sak.

Det är fullt möjligt att föda ett tvillingpar med olika hudfärg.

Kylie (22) och Remi (20) har båda två en vit mamma och en svart pappa. År 2005 blev Kylie gravid med parets första barn. Det var ett par tvillingflickor. Och gissa om de nyblivna föräldrarna blev förvånade är de upptäckte att den ena flickan (Remee) hade ljus hy, blont hår och blåa ögon medan hennes tvillingsyster Kian som föddes en minut senare hade mörk hy, svart hår och bruna ögon. Antagligen så fick Remee de ljusa generna från båda föräldrarna, medan Kian fick de mörka generna från båda föräldrarna. source

I Tyskland fick mörka Florence Addo-Gerth (35) och hennes ljusa make Stephan Gerth (40) tvillingpojkar i juli 2008. Den ena tvillingen var mörk och den andra tvillingen ljus. Tvillingarna heter Ryan and Leo. source

År 2006 föddes tvillingflickorna Marcia och Millie i England. Deras mot Amanda är vit och tvillingarnas pappa Michael har Jamaikanskt påbrå. source

Inte nog med det! Detta händer även i djurvärlden! Tigerungarna Jinliang och Yinshai i Tianjin Zoo i Kina är också av olika färg. En gul och en vit unge. Deras mor Meimei är en tiger av "mixed-blood" (jag har ingen bra översättning på det). source

visit

Fri, 22 Aug 2008 12:00:41 GMT

Jag tog en tur och retur hem till värmland för att lämna några souvenirer från London, säga Grattis till Bea och hälsa på min goda mormor. Morfar hade dock fått åka ambulans in till sjukhuset igen så honom fick jag inte träffa...

Det var en kort visit, men jag tror att min mormor behövde den. Jag städade hela hennes lägenhet där jag gick loss med dammsugare och dammtrasor. Sen fikade vi framför OS och så satt vi på sängen i nattlinnen och pratade strunt halva natten, så som förr i världen innan jag lämnade dem.

Jag tror att hon blev mycket glad över att få chansen att tänka på något annat än bara eländigheter. Hon berättade för mig att enäggstvillingar existerar även bland kycklingar. När hon hade höns förr så fanns det ibland nån höna som hade viss fallenhet för att få två gulor i ett och samma ägg. Det hade jag minsann ingen aning om, men nog har jag funderat på det!

Som vanligt så blommade mormors hem som en hel skog av orkidéer. Jag tycker det är så vackert!

Det skulle ju vara en hemlig visit. Fast min syster var hos mormor när jag trampade in. Och sen tog det inte lång stund innan pappa klampade in också. Och sen var min moster på telefon och efter det ringde min morbror. Så tjaa.. det gick ju si sådär med att hålla den vistelsen hemlig -.- Men det var skönt att slippa allt runtrännande, den här gången var jag bara hos mormor och jag sov där också.

dubbelmoral

Wed, 20 Aug 2008 23:07:37 GMT

Det känns som himlen faller ner flera gånger om dagen. Rädslor får min kropp att skälva i kramper.

Jag kan inte ha fel, inte i den här frågan. Inte i den här frågan. Inte i den här frågan. När som helst men inte nu.

Jag står framför en man på 45, med rakad skalle. Han skulle enkelt knäcka min nacke. Han påstår att homosexuella borde dödas. Han säger att de unga behöver bättre förebilder än snedvridna bögar. Jag tittar på honom och undrar vad han menar. Får man inte älska vem man vill? Han ger mig sådana dubbla budskap där han står att jag inte förstår. Han står och säger en sak, när hela hans existens är ett bevis för motsatsen.

En man som blivit illa behandlad av en psykisk sjuk moder under sin uppväxt. Som slussades mellan olika hem. Som växte upp och fick en familj. Men som hamnade på mentalsjukhus i hela 10 år istället för att kunna vara med sin familj. En man som inte fick tillåtelse att träffa sin son förrän han fyllt 18 och bestämmer själv. Han står här, som det levande beviset på att även den hetrosexuella mannen och kvinnan kan ställa till med förödelse. Han pratar om snedvridna förebilder. Jag förstår inte.

Var hans mor en god förebild för någon människa? Borde hon ha fått barn som växte upp så illa? Blev han en god far och förebild för sin son? Nej. Det hade ingenting att göra med att han heter Andersson i efternamn, har svenskt blod i ådrorna eller är hetro.

Han säger att det väller in utlänningar över Sveriges gränser som infiltrerar vår svenska kultur. Han säger att de allihop med våld ska ut ur detta land. Att han skall rensa sverige från dess ohyra. Han kallar dem terrorister. Förtal. Han anklagar dem att föra barnagiftemål till Sverige. Förtal. Han spyr galla över alla personer som inte har svenskt blod i ådrorna. Han delar in varenda människa i ras-kategorier och har för länge sedan glömt att vi alla tillhör samma släkte. Vi är homo sapiens sapiens. Vi går på två ben, har två öron, två ögon och vi har ett hjärta som slår innanför bröstkorgen. Det enda som skiljer oss åt är våra fysiska anpassningar (så som hudens skydd för solens strålar), hjärnan är fortfarande intakt.

Det är inte en människas blod eller härstamning som avgör om hans värde, det är hans handlingar genom livet.

För mig är det inte särskilt viktigt att få ett blond barn med blåa ögon, för honom tycks det vara livsviktigt. Om det inte vore för att jag kärat ner mig i en svensk kille så skulle jag väldigt gärna kära ner mig i en asiat och få ett barn med svart hår och sneda ögon. Det tycker jag är jättefint. Jag förstår inte varför någon skulle hata det barnet mer än ett blont barn.

Min hjärna har gått i spinn dag som natt. Jag kan inte sluta tänka på det. Att inte förstå är bland det värsta jag vet. Hur jag än försöker få några konkreta belägg eller exempel på hur han tänker så möter jag bara en massa tomt pladder om raser som inte leder någonstans. Hur jag än travar upp mina egna belägg så får jag inget vettigt svar på tal. Förmodligen för att där inte finns några. Det är bara en fråga om uppmärksamhet. En uppmärksamhet han inte är värd. Vi borde kanske låsa in honom igen och bara glömma allt det här.

Han är bara arg över sina egna misslyckande och han tar ut dem på oskyldiga människor. Så måste det ju vara. Hur jag än letar så finner jag ingen annan logisk förklaring. Det finns inga som helst belägg för varför man skulle vilja kasta ut människor från andra länder. Om han var så stolt över Sverige så borde det ju vara hans plikt att skaffa sig en bunt blonda barn att lära hur man låtsas vara en groda och hoppar omkring runt ett blomsterkors. Det är ju trots allt det hela hans ideal går ut på, visst? Att värna om traditionerna och föra dem vidare. Men han har ingen hop med söta ungar kring knäna att föra traditionerna vidare till. Därför är han arg, för att svenskarna föder färre barn och för att han själv precis som alla andra är en bidragande faktor. Istället borde han ju vara arg på sig själv som misslyckades och på svenskarna som inte bryr sig särskilt mycket om antal barn. Vad resten av världen har med den saken att göra vet jag inte riktigt.

Han står där och säger att han tror på Gud. Jag kan ärligt säga att jag själv inte har någon gud. Jag tycker att religion är väldigt intressant, men ännu har jag inte fastnat för någon specifik religion som jag vill leva i. Jag kan också ärligt säga att jag inte vet särskitl mycket om denna Gud, men jag vet att Gud inte tillåter folkmord. "Du skall icke dräpa" är ett av de tio budorden om jag inte minns fel. Jag vill också minnas att man sagt att "vi alla är guds barn". Så jag tar mig den stora friheten att tolka det som att folk borde sluta slå ihjäl varandra, vi är fortfarande av samma sort. Jag tror också att denna Gud i sådana fall borde straffa de troende människor som inte lever efter dessa normer då de dra sin herres namn i skiten med sina blodbefläckade händer. Om jag har rätt så kommer dessa mördare att få en enkel biljett långt bort ifrån Sakte Pers portar. (jag har alldeles nyss beställt en bibel för att försöka komma ett steg närmare sanningen och vidga mina vyer ett snäpp)

Jag har tusentals frågor. Han svarar inte på en enda av dem. Han ser mig som ett djur. Någon som han kan sparka på. Han säger att han inte tänker begravas på en djurkyrkogård, behöva ligga i samma jord som någon som invandrat till Sverige. Han befläckar inte bara mänskligheten, han befläckar hela djurriket. Jag skulle gärna vila bredvid min kanin i jorden. Kalle kanin står inte längre i rang än jag själv.

Om jag hade varit lite mer fantasifull skulle jag ha trott att han blivit hjärntvättad. Från en dag till en annan. Han gick från att hylla mig och skriva "You are special" i min gästbok till att öppet håna mig. Vad var det som gjorde mig så speciell för två dagar sedan som han inte längre kan se? Där har vi den igen, den där dubbelmoralen. Den gör mig alltid förvirrad. Om det inte vore för det fotografi där han stoltserier i sin parti-tshirt skulle jag inbilla mig att hans space blivit stulet igen. Om det inte vore för de massiva texterna utan direkt innehåll som jag väl förknippar med honom så skulle jag tro att det faktiskt var någon annan som satt framför datorn. Men jag vet att så är det inte. Ibland är det svårt att se sanningen i vitögat.

Jag trodde hans gud förespråkade kärlek. Nu har han blivit ett språkrör å hatets vägnar. Jag tror knappt att det är sant. Han som skrev dikter, målade tavlor och berättade att han talat med gud. Vem tutade i honom allt det här? Maskrosbarnet från helvetet. Är det så jag kommer minnas honom? Nej, maskrosbarn tar sig igenom svåra skeden med hoppet i behåll. Den man jag ser kan jag inte längre nå. Inga famlande händer i världen kan nå den knutna näve han så envist gömmer bakom sin rygg.

Jag hoppas för allt i världen att han har fel. Jag skulle kunna be till varenda gud som finns och låta dem ena människorna istället för att vända dem mot varandra. Jag tycker att vi förtjänar bättre än dessa ständiga krig som pågår. Vi måste sluta slåss och fatta varandras händer. Och de som inte vill följa mitt exempel kan likt honom bosätta sig under en gran där det inte bor några människor som kan irritera honom. Att slåss är ett väldigt primitivt sätt att agera. Vår art torde ha kommit längre i utvecklingen. Vi som kan flyga till månen

Sist men inte minnst har jag två filmer att rekommendera i utildningssyfte.
* Ringaren i Notre Dame
* V för Vendetta

Båda filmerna handlar om vad som händer när fel personer får för mycket makt. Det ena är en barnfilm, det andra är en vuxenfilm. Se och lär för de båda innehåller väldigt bra budskap.

does it run in your blood to betray the ones you love?

Wed, 20 Aug 2008 07:36:38 GMT

Igår var en dålig dag. Det gick från gråt, till ilska tillbaka till gråt igen. Jag kan inte förstå en person ena dagen var min vän och nästa dag vill skära halsen av mig och tömma mig på blod. Jag kan inte förstå. Jag är fortfarande i ett chockliknande tillstånd.

Men visst vore det en ljuv ironi. En flicka som han så beundrade för hennes intellekt, hennes vackra utseende och hennes sagolika kläder. En dag möts vi kanske igen, då han dräper mig. Ljuva ironi. Dräp den flicka du beundrade så. Han kallade mig sin vän. Skulle du dräpa någon du kallar vän?

Han säger åt mig att skilja på honom och politiska åsikter. Det går inte. De politiskt åsikterna har ätit upp honom och hela hans blogg är full av rasistisk propaganda som får min mage att vända sig.

Jag bokar biljetter för att ta mig hem till nära och kära. Därför att just nu känns det så extremt viktigt för mig. Särskilt nu när morfar är så sjuk. Jag vill inte att han ska dö. och jag FASAR för den dag så mina mormor går bort. Jag ska vaka vid deras gravar 24 timmar om dygnet för att skydda dem från onda människor som vill gräva upp dem. De som bott i Sverige LÄNGRE än den person som vill gräva upp dem och slänga ut dem.

Är det här bara början till en fasansfull förföljelse? Varför lär sig människor aldrig någonting av gamla misstag? Ett land som inte släpper in några eller låter befolkningen ge sig av kommer att fastna i utvecklingen. Vi kommer aldrig lära oss något nytt. Aldrig få smaka på nya spännande maträtter, se nya växter och djur, uppfinna nya uppfinningar o.s.v. Förbannade insnöade rasistiska patrioter!

Åh, jag kan inte få ro! Detta upprör mig så!

hat

Tue, 19 Aug 2008 18:04:23 GMT

Jag skulle behöva stoppa blodomloppet fullt med knark för att få bukt med min kroniska depression. Det känns som jag har varit deprimerad i 10 år. jag är ledsen på allt och alla. Sen blir jag arg på allt och alla. En stunden så gråter jag och nästa stund så pyser det ur öronen på mig och jag slamrar runt i mitt vredesutbrott.

Därför vill jag inte vara tillsammans med Lighto. Därför att jag vet att jag tar mer än jag ger. Därför att jag vet att jag är den typen av person som drar åt snaran om hans hals. Därför att jag vet att samtidigt som jag är syret som han andas så är jag också slemmet som täpper till hans luftvägar.

Am I the reason you breah or am i the reason you cry.

Jag hatar sådant. Det får mig att tänka på min mamma. Hon ströp min pappa, långsamt.

Just nu sitter jag och hatar varenda ägodel jag äger eftersom jag får känslan av att ägodelarna äger mig snarare än att jag äger dem. Sådant gör mig vansinnigt arg. Då brukar jag packa ner ägodelarna i lådor så att jag slipper se dem och sen sirrar jag på mina vita väggar och tänker att det blir snart bra. Men det blir det inte. Det blir aldrig någonsin bra.

En dag reser jag. Då ska jag göra mig fri från allt som kontrollerar mig. Fri fråg ägodelar, människor, rättväsenden, plikter och regler. Gud vad jag hatar mänskligheten.

svekets tårar

Tue, 19 Aug 2008 13:36:18 GMT

(en uppfriskning av minnet)

Jag har en vän. Åtminstone trodde jag det. När jag först mötte honom så var jag väldigt sur över att han strök omkring på mitt space och skyltade med sin främlingsfientliga politik. Sedan la han politiken åt sidan och jag slutade vandra på krigsstigen och släppte in honom här. På något sätt på blev vi vänner. Han sa att jag förändrat honom och att han lagt politiken bakom sig. Under dessa år har jag sett honom som min vän. Idag brast mitt hjärta när jag insåg att det var ren och skär lögn.

Jag kommer aldrig att förstå varför man inte få bo och leva där man önskar. Jag kommer aldrig förstå varför det finns gränser. Jag kommer aldrig förstå. Jag vill flytta till Asien och leva en del av mitt liv där. Får jag inte där då? Varför? För att jag har fel blod i ådrorna? Men var hör jag som är halvblod hemma? Är jag mindre värd än min pojkvän bara för en sådan fånig saks skull som det röda som flyter på min insida?

Min kropssvärme har lämnat mig. Jag kallsvettas. Han tänker gräva upp mina morföräldrars kroppar, bränna dem och skicka dem ut ur Sverige den dagen de dör (länk) . Jag trodde aldrig jag skulle få uppeleva den dagen då någon ville bränna mig p g a mitt blod. Jag trodde att vi hade kommit längre än så år 2008. Jag trodde att han skulle se till min personlighet och inte mitt blod.

Jag har aldrig varit rädd. Mormor har, men jag har det aldrig. Rädsla för människors nationalitet har aldrig funnits i min värld. I min värld är det en människas handlingar och gärningar som avgör en människas värde, inte hans blod, hudfärg eller härkomst. Om en turk vill bo i Sverige, låt honom göra det. Om jag vill bo i Tibet låt mig få göra det. Vari ligger vårt brott att söka nya platser att upptäcka, nya människor att lära känna?

Jag kommer aldrig att förstå. Jag har blivit rädd för något jag tidigare inte insåg att jag borde vara rädd för. Jag hade aldrig föreställt mig att mitt blod skulle sätta käppar i hjulet för mig genom livet och att jag skulle trängas in i ett hörn som ett skrämt djur utan flyktväg. Jag är ju bara jag. Jag tänker på mina vänner från jordens alla hörn. De är ju bara sig själva. Varför måste vi lida? varför måste vi leva bakom staket, murar och galler bara för att vissa är så rädda för det som finns utanför?

Lighto och jag kan diskutera i timtal i regnet. Om framtiden. Vilken framtid? Vi har ingen framtid. Alla förändingar kommer att leda till korruption. Vi skapar hat. Jag vet inte varför. Förmodligen är de långt mycket mer rädda än jag någonsin begripit. Så vi bygger murar ikring oss och ser alla andra som fiender som förtjänar att mördas.

Jag kan inte vara vän med en människa med sådana åsikter. jag släpper inte in honom i mitt hem. Han utvecklas åt fel håll. Åt ett mörkt håll som kommer skapa förstörelse. Snart har kanske inte jag tillåtelse att vandra på trottoaren heller. Om han lyckas så kommer jag sakna alla restauranger och pizzerior. Jag vill ha kinesisk mat, mongolisk mat, sushibarer, thairestauranger och kebab från Turkiet. Jag skulle bra gärna vilja se den svensk som öppnar en restaurang med svensk mat och som sliter hårt med att få det att gå runt.

Det här är idioti. Ren idioti. Jag hoppas han är nöjd nu. Slicka mina tårar du förvridna sate. Du som slog mitt hjärta i bitar.

*bryter ihop*

vänner

Tue, 19 Aug 2008 10:34:52 GMT

Det är lite lustigt. Jo, för jag har några bloggar som jag följer dagligen. Där jag läser och ibland också kommenterar eller mejlar personerna bakom dessa bloggar. Eftersom det känns som att jag vet så mycket om dem så känns det som att de har blivit mina vänner. Även fast allt egentligen är ytligt och att de nästan aldrig svarar på kommentarer. Även fast vi aldrig har träffat med varandra på riktigt eller haft en riktig konversation så har jag börjat se dem som mina vänner framför de vänner jag har i verkliga livet.

Inte särskilt många av mina IRL kompisar har några bloggar. På så vis så hänger man inte alltid med i vad som händer i deras liv. Och på så vis så glider man ifrån varandra. Med en blogg håller man sig ju dagligen uppdaterad. Och även fast de inte pratar direkt till mig så tilltalar de mig ändå med sina inlägg.

Därför blir jag lite ledsen ibland. När jag inser att jag värdesätter människor som jag inte känner mer än de människor som jag en gång faktiskt kände. Men det är inte lätt att bli kompis med någon som har tusentals dagliga läsare och beundrare. Även fast jag så gärna vill bli kompis på riktigt med de där personerna som jag ser upp till. Något mer än plikttrogna artighetsfraser.

Jag antar att det är det som ger mig bekräftelse nu för tiden. När människorna jag ser upp till faktiskt skriver en liten rad till mig och bekräftar min existens. Att de på något sett faktiskt sett mig och läst det jag skrivit till dem. Men jag antar också att man kanske inte kan bli kompis med sin idol.

rollspel

Mon, 18 Aug 2008 18:47:42 GMT

Jag har ibland lite svårt att träffa vänner som jag inte har sett på länge. Jag har funderat hela helgen på det och det har gnagt mig under hela Londonresan vilket var lite synd.

Lighto och jag bodde ju hos en gammal kompis till mig. Vi har varit nära vänner sedan vi var småglin. Under många år så var hon mina enda vän. När vi tog studenten så for hon till London för att jobba och där har hon varit sedan dess (sommar/höst 2005). Jag flyttade runt lite. Man tappar liksom kontakten när man inte ses lägre. Även om man tragglar med vykort eller försöker mejla och skriva sms så tar det liksom stopp. Det blir aldrig särskilt seriös och jag upptäckte snart att jag inte längre visste något om henne.

När vi nu ses så blir vi helt plötsligt fjorton igen. Jag förvandlas till den dystra grå flickan som inte klarar av att ta för mig. Jag som inte syns. På något vis så faller jag tillbaka i de gamla roller som vi hade en gång i tiden. Då jag inte köpte kläder om hon inte övertalade mig att jag visst var jättesnygg i just den där tröjan. Så var det alldeles för länge. Hon var den enda som bekräftade min existens och hela tiden pushade mig. Hon brydde sig aldrig om någon snackade skit om henne. På så vis så blev hon också min största rival. Jag var alltid så fruktanvärt avundsjuk på henne.

Nu när vi ses så kommer de gamla känslorna krypande. Jag väntar på en sorts bekräftelse när jag provar en klänning, helt automatiskt. Samtidigt så insåg jag också att jag inte borde lyssna. För hon är precis densamma som hon var när hon var 15. Hennes garderob består endast av två färger. Rött och svart. Därför så är det totalt meninglöst att fråga henne om smakråd. Vi har inte samma smak. De saker hon tycker är snyggt tycker jag är fult och tvärtom. På så vis har shopping blivit en tassa-på-tå-lek där jag inte vill visa henne vad jag köper. jag frågar hellre Lighto om råd, eftersom det känns viktigare vad han tycker.

Jag har bytt smak hur många gånger som helst under dessa år. Men när hon ser på mig så ser hon samma fjortonåring hon handlade med på lågprismagasinet. När hon påstår sig hitta något i min smak så rynkar jag på näsan och undrar hur hon kunnat ta så fel. Enligt henne så har jag förändrats lika lite som hon har, men så är det inte. Därför avstod jag från mina lolitakläder när jag åkte och hälsade på henne. För det är något bortom hennes fattningförmåga. Hon vet inte att jag går klädd som en lolita nästan varje dag och även om jag sa det så skulle hon fortfarande se mig som den dystra fjortonåringen.

På så vis kom det sig att jag kände mig så otroligt missfit i hennes sällskap. Jag klär på mig och hon klär av sig. Jag älskar och platta byst och smala höfter, hon vill ha kurvor, stora bröst, tajta klänningar med enorma urringningar. Jag går i skuggan. Hon går i solen. När vi vandrar brevid varandra så har jag alltid klätt mig bekvämt i jeans och med gymastikskor på fötterna. Hon i högklackat. Jag i lite smink eller inget smink alls. Hon i massor av smink á là Perelli. Jag vandrade i hennes skugga när hennes former växte fram och började dra till sig kåta blickar som stirrade ner i hennes urringning. Jag mådde illa av bara tanken på att någon skulle stirra på mina bröst. Inte för att jag inte gillar mina bröst eller tyckte att de var för små, nejdå, de har alltid varit okej för mig, utan snarare för att jag vill vara så mycket mer än bara ett par bröst som någon dreglar över.

Men precis som jag alltid har gillat munkjackor så har jag också börjat sukta efter getingsmala midjor och korsetter med vida kjolar med enorm underkjol för bästa kontrast. Jag försöker växa ifrån småbarnsstadiet och få en klädstil med lite mera klass. Lite mer elegant utan att vara vågad. Där hon står still vill jag hinna ikapp och springa förbi. Samtidigt så känns det som att när jag väl står öga mot henne så vågar jag inte. Då är jag liten igen och alla hatar mig. Jag undrar hur det skulle bli, om jag faktiskt tog på mig rosettskorna, snörade min svarta kjol hårt om midjan och lät puffärmarna skyla axlarna. Skulle hon se knoppen som slagit ut i blom och möta min blick? Hur skulle hon reagera om plötsligt jag fick alla blickar på mig och ingen längre brydde sig om henne?

vrääk

Mon, 18 Aug 2008 10:15:03 GMT

Det ÖSER ner ute. No kidding. Vädret i London var strålande och så kommer man hem till blött vräääääääk. Blöt Misse inte glad Misse.

saker jag gillar just nu

Wed, 13 Aug 2008 19:15:08 GMT

Saker jag gillar just nu:

Skor med rosetter

Ett par Rene Caovilla skor. Är de inte alldeles underbara!?
Vad mer kan en flicka önska sig!? *_*

Alice in wonderland pop up bok

En bok Robert Sabuda, baserad på Lewis Carrolls saga om Alice i Underlandet.
En alldeles underbar bok! Så levande att man sugs in i den!

Eugenio Recuenco's mästerkatten i stövlarna

Eugenio Recuenco är min mästare. Han har precis allt jag letar efter. Åh, se bara på hans
mästermisse i stövlarna!

pärlplattor

Att spendera en kväll framför en film med några pärlor och några plattor är ett underbart
tidsfördriv.

20-pundssedlar

Åh, nystruken och lila! Direkt från Forex! De är finare än sist jag åkte till London!
Och så har de en sådan perfekt valör! tänk om vi kunde ha tvåhundrakonorssedlar
i Sverige!

åskoväder

Det tycks blixtra och mullra om vartannat. Det dyker upp lika fort som
det försvinner iväg. Så mysigt att sitta i soffan och titta på blixtarna
tillsammans med Lighto. Och efteråt blir luften så sval och skön!

medaljongmönstrat

Jag skulle vilja ha medaljongtapeter! Men än så länge nöjer jag
mig med mina fina påslakan och skrivblock med medaljonmönster
på pärmarna! =)

karuseller (merry-go-round)

Jag kan inte få nog av dessa karuseller...

Bussturer

Jag har verkligen fått smak för det här med buss. Det tar ca 20-25 minuter in till stan
och det är kvalitetstid för mig själv. Bussen är den enda stället där jag kan sitta och
läsa utan att känna mig stressad eller distraherad av andra saker. Hemma kommer
jag alltid på andra tankar och går alltid ifrån min bok och tänker på alla andra saker
jag borde göra. På bussen kan jag sitta och titta på främlingarna omkring mig och
fundera på saker jag ser.

inför

Wed, 13 Aug 2008 08:21:06 GMT

Imorgon åker jag till London. Jag längtar! Idag ska vi packa och städa lite här hemma. Dessutom har jag ett möte på stan att ta itu med. Tyvärr är busstiderna lite keiko på sommaren så det blir en hel del drällande på stan i onödan fram tills det där mötet börjar. Nåväl, jag hinner växla pengar iaf. Dessutom så funderade jag på att gå till panduro och låta dem förse mig med lite inspirerande färg. Mja.

Inatt drömde jag att jag var utbytesstudent i Kina. Åh, det vore så roligt! ^^ Om jag inte hade träffat Lighto så hade jag kanske varit där nu. Jag hade stora planer på att åka ner till Kina och jobba som volontär nu vid OS och allt =) Det hade varit ett ypperligt tillfälle. Såg invigningen på TV, det var magiskt.

Bilder från OS-invigningen Beijing 2008

pärlplattor

Mon, 11 Aug 2008 15:07:05 GMT

Några fler pärlplattor ^^

ett gammalt fotoalbum

Mon, 11 Aug 2008 15:05:13 GMT

Mormor har ett massor av fotoalbum. Det finns ett album som jag gillar lite extra. Jag tar fram det varenda gång jag hälsar på eftersom jag tycker att korten är så underbart vackra. De tog så himla vackra foton förr! Lägg särskilt märke till de taggiga kanterna! Som om de vore klippta med en mönstersax! Fotoalbum känns som någonting väldigt utrotningshotat nu för tiden. Jag antar att jag inte är den enda som lagrar alla bilder digitalt...

Som jag redan berättat så kommer mina morföräldrar ifrån Holland. Mormor (Wilhelmina) föddes 1936 i en liten ort som kallas Boskop (strax utanför Gouda). Mormor var förstfödd av 10 syskon. De levde tillsammans i ett minimalt hus vid de holländska kanalerna. Mormor föddes in i en katolsk familj och blev undervisad av nunnor i skolan. Hon fick dock bara gå i skola tills hon var omkring 12 år, sedan sa hennes föräldrar att hon behövdes bättre hemma även om det fanns lärare som ansåg att hon var begåvad och borde gå i skola längre än så.

Här åker de skridskor på kanalen utanför huset där de bodde. Det var två familjer i varje hus, så deras boning måste ha varit ganska smal. Varje familj levde på mindre än 40 kvadrat. På en liten gräsplätt utanför huset hade de en ko och en gris eller så. Det var väldigt fattigt.

Maj 1944. Mormors konfirmation, 8 år gammal.
Hon var dock den enda av syskonen som var tvungen att göra det. Den katolska tron gled undan mer under tiden som åren gick, och de släppte på reglerna.

T.v
Här är mormor och en vänninna på väg hem från skolan. Vissa försökte tjäna pengar genom att knäppa kort på folk utanför skolan och sedan sälja korten. Mormor blev fångad på bild men hade inte alls någon lust att betala för ett fotografi. När pojken som tog kortet ville veta hennes adress så sa hon en adress på måfå som inte existerade, något om bara slank ur henne. Sedan försvann de iväg. Killen letade överallt efter den falska adressen, tillslut började han fråga runt på skolan om någon kände igen flickorna på bilden. På så vis så hamnade pojken tillsiste framför rätt dörr. Mormor var inte hemma, men mormors mor Sofia öppnade dörren och tyckte det hela var så lustigt att hon inte kunde låta bli att köpa kortet.

T.h
Mormor syr på en gammal hedlig trampsymaskin! Det du! =D

Mormors passion i livet var vandringssport och scouterna. Hon fick flera medaljer för att ha vandrat måga mil till fots. Hon tyckte det var roligt. Ibland var de flera hundra personer som vandrade tillsammans. Efter vandringstävlingarna så var det fest!

1955. Mormor i vitt.
Det vara militärerna som började utveckla vandring som en sport.

Mormor var också fröken/ledare för barn. Mormor i mitten bland barnen. Här på bild återfinns också en yngra syster till mormor.
Jag är inte säker på om det är skolfröken, men jag har för mig att hon var med och hjälpte till på en klassresa för en yngre syster. Men det kan tänkas att hon ledde dem med andra saker, t ex scouting eller så. (jag får låta det vara osagt)

Tina. En av mormors systrar.

Här är mormor och en kompis utklädda till Hans och Greta. En syster till min morfar är häxan.

Mormor och morfar gifte sig 17 Juli 1957. Så var det fest! Morfar på mopeden och mormor bakpå!

Ett familjekort.

Här är morfar, mormor och mormors föräldrar - Bartolomeus och Sofia. Det här är sista mötet innan mormor och morfar gav sig av till Sverige.

De köpte en litet skruttigt hus utan vatten eller ström i skogen i Kristinehamn. Här står morfar längst fram mitt i Gladiolusodlingen. Blommorna sålde de på torget för en krona styck. Dee var väldigt mycket pengar på den tiden. På en hel dags arbete (inga åtta timmars arbetsdag här inte) tjänade mormor kanske fem kronor eller så.

Morfar (längst fram) bygger ett växthus. Tanten på bilden är morfars mor som kom på besök.

nära och kära

Mon, 11 Aug 2008 15:01:29 GMT

Nu är Lighto och jag hemma från en vistelse i värmland. Det blev en del rännande kors och tvärs och både min syster och min bror var ytterst missnöjda med den korta vistelse jag ägnande dem. Den mesta av min tid ägnade jag faktiskt hemma hos mormor och morfar. Morfar grät om vartannat. Mormor sa att det berodde på mig - han tror att det är sista gången han får se mig. Jag blev väldigt bestört men visste inte vad jag skulle göra åt saken heller. Tanken har slagit mig också, när jag säger hejdå. Men varje gång så kommer där en ny gång, så jag har slutat att tänka så. Slutet kommer när det kommer. Varje gång kan inte vara den sista gången, det finns bara en sådan gång. Vi kommer att ses igen, det är jag övertygad om. Morfar må vara sjuk och skröpplig, men han lever än.

Lighto och jag hjälptes åt att skruva ner kryddhyllan ovan spisen så att sotaren skulla komma åt. Förhoppningsvis så får de hjälp att skruva tillbaka den igen. Det råkade också falla sig så passande att mormor råkade bli väldigt förtjust i min LP-spelare som jag kom släpande på. Så förtjust att när jag sen satt på golvet och gjorde skivspelaren redo för ångerrättsreturen så hindrade mormor mig i mitt packande och filosoferade högt om hur den kanske skulla passa i henns hylla. Sagt och gjort. Det tog mig inte lång stund att mörbler om stereon, plocka bort den gamla LPspelaren och plugga i den nya. Så mormor behöll helt enkelt den där spelaren. Jag hoppas bara hon kommer ihåg hur man gör..... Men hon har väldigt fina skivor =) Och jag har nu min ärevördiga televinkenskiva inkopierad datorn! Åh, den är så underbar! Jag la också in de gamla holländska låtarna som mormor och jag trallde på under våra paraplyer på väg till brevlådan förr i världen ^^

Mormor tyckte nog att jag var en dålig människa som inte visade mig goda vilja genom att hälsa på farmor. Men ärligt talat så är det slöseri med tid. Om jag har två timmar över så spenderar jag hellre den på människor jag verkligen bryr mig om istället för att springa runt och visa mig välvillig inför främlingar som jag genom blod råkar vara relaterade till.

Lightos föräldrar håller på att flytta så vi fick se deras nya hem. Det var kaos förståss som vid varje flytt, men lägenheten var jättefin. De har kämpat så hårt med renovering av både tak, väggar och golv. Vovvarna var också alldeles överlyckliga över att se oss ^^ (Kesella-misse också lycklig [v] )

sömnad

Fri, 08 Aug 2008 10:39:12 GMT

Så här ser jag ut när jag syr.

När det spöregnar ut och jag bara sitter hemma så brukar jag inte engagera mig så mycket gällande utseende.
(även fast jag boooooorde slänga mig in i duschen och tvätta mitt hår, gud, jag hatar att duscha!)

Så idag tänkte jag att jag skulle sy klart min !#&!¤%&# underkjol.

Det här var en vanlig vit kjol i två lager från början. Jag fick den för en hundralapp på gamla torget i Västerås

Mellan det innersta lagret och det yttersta lagret har jag sytt in typ fyra-fem meter tyll. Det blir ungefär så fluffigt
som man kan tänka sig och det blir bara bökigare och bökigare att sy på lagren hela tiden. Man nästan drunknar i
all den där tyllen tillslut och man måste vara noga så att alla lager ligger rätt och man inte råkar sy ihop allt.

Egentligen hade jag planerat att lägga på fler lager och försöka få till klockformen på kjolen, men ärligt talat så lägger
jag de planerna på is tills vidare. Den här underkjolen kommer göra sig bra under de flesta kjolar som jag har redan
och jag fasar över att behöva sy fast ännu fler lager. Jag måste ladda batterierna och samla lite mod till dess tror jag.

Ett annat problem som uppkom när jag provade kjolen var att tyllen sticker ut lite nedanför det inre lagret tyg. Det var
extremt klantigt av mig att inte tänka mig för. Det är inte så att det syns, nejdå, men tull är hur stickgt som helst och
man vill absolut inte ha det mot huden! Man vill inte heller att tyllen ska repa upp strumpbyxorna, så jag får nog sy på
en extrakant med tyg längst ner. Eller så får jag skaffa mig de där efterlängtade mameluckerna som är så fina <3

ett gammalt fotografi

Fri, 08 Aug 2008 09:06:09 GMT

Häromdagen när jag var på stan och letade efter neonrosa pärlor å hände det en underlig sak. Jag fick syn på en kista. Det som fick mig att tvärstanna framför denna lilla kista var motivet på den. No kidding, det där är så likt min mormor som det bara kan bli. Och visst har jag sett ett kort när hon är i 20årsåldern och sitter framför en gammal symaskin.

Jag kunde helt enkelt inte gå hem utan en där kistan. Hon ser ut som min mormor! Jag måste verkligen kolla mormors fotoalbum och se om jag kan hitta fotografiet jag tänker på.

kreativt kaos

Fri, 08 Aug 2008 08:52:20 GMT

Om jag inte hade varit så totalt ointresserad av matlagning (och disken som följer) så hade det här helt klart blivit mitt nya projekt.

Vetni, jag saknar verkligen den tiden så jag var en tålmodig människa. Saker får rent generellt inte ta längre tid än 30 minuter att färdigställa, annas hinner jag tröttna -.- Det är verkligen synd. Och alla dessa halvfärdiga projekt gör mig bara stressad. Ni ska se min lägenhet! Jag har en miljon saker så gång! Och ingeting blir någonsin färdigt..... >_< Det kanske är därför jag föredrar korta projket, allt annat stressar sönder mig. Hmf.

Nu har jag görmycket saker att ta itu med inför diverse resor som äger rum inom en vecka. Uch, jag vill inte. Planering är sååå jobbigt -.-

Kreativt kaos. Det är så jag definierar min lya. Hm. Lighto älskar mitt kaos. Tur att någon av oss gör det.

pärlplattor

Thu, 07 Aug 2008 18:07:22 GMT

Jag har hittat en ny hobby.
Eftersom min kreativitet falnar så måste jag hitta något nytt.

Pärlplattor.

Så jag gick och köpte mig en herrans massa pärlor, fick 150 spänn rabatt och sen gick jag hem och pärlade så ögonen höll på att trillar ur skallen på mig. Sen kom Lighto hem och ville också pärla så satt vi tillsammans och pärlade och pärlade.

Pärlplattor är en underskattad hobby förknippad med åttaåringar. När jag var åtta gjorda jag pärlplattor som jag sen gick och sålde i krokarna kring där jag bodde. Så tjänade jag några extraslantar.

Nu har mina pärlplattehjärtan övergått till 8bitars och 16bitars nintendofigurer och liknande

Säg, är de inte alldeles underbara? =D

Commander Keen

Thu, 07 Aug 2008 07:26:49 GMT

Jag är uppvuxen med en PC istället för Nintendo. Ja, det finns sånna ungar också. Commander Keen är min Super Mario.

Året var 1990 och vi satt ännu med MS DOS i våra burkar. Jag var 4 år och väldigt hängiven. Satt alltid på en stol eller på skrivbordet intill pappa och följde commander kKeens äventyr med stor spänning.

Commander Keen är en liten grabb i hjälm och rosa tröja som tar sig fram eller upp med hjälp av en hopstylta. Hans fiender kan vara hundar i rymddräkter, musslor, robotar, aliens, sniglar, fiskar. Han samlar på chokladkakor, pizzabitar, klubbor, nallebjörnar. Det finns sex spel så det är lite olika i alla.

Jag älskar Commander Keen och jag kommer alltid att göra det. <3

Commander Keen #6 Kommander Keen #5

Commander Keen #4 Commander Keen #4

kyss

Wed, 06 Aug 2008 08:40:59 GMT

Jag hade en dröm inatt. Om en pojke som kysste mig. Jag känner honom inte, men jag vet vem han är. När jag klev upp imorse och började stöka runt i lägenheten så kom jag att tänka på den där drömmen. Jag kom också att tänka på min alla första dröm som innehöll att en kille jag tyckte om kysste mig. Jag började skratta. Fast det var så många år sedan jag hade den där drömmen så minns jag det fortfarande som om det var igår. Men jag var kanske 13-14 år och jag var ännu okysst. Därför var den där drömmen så otroligt viktig för mig. Jag ville aldrig vakna upp ur den där drömmen. Jag kröp in under täckte och ville drömma vidare. Jag sov över hos mormor då. Sen kom Sofi och Elin och hälsade på (kusinsystrar). Jag berättade för dem om den viktigaste drömmen i mitt liv. Tillsammans satt vi och fnittrade som de små tonårsungar vi ännu var. Åh, jag minns.

Tänk att en kyss kan betyda så mycket. När han tar ens huvud i sina händer eller lägger en hand bakom ens bakhuvud. Och man har en miljon fjärilar i magen. Och när han kysser så stannar tiden. Wow. Nu längtar jag efter Lighto. Han jobbar över idag igen. Usch.

nutid eller dåtid

Tue, 05 Aug 2008 16:31:31 GMT

Alltså. Jag måste bara kommentera det här blogginlägget. Det var Sandra som uppmärksammande det på sin blogg (niotillfem - min favblogg ni vet).

Det här blogginlägget handlar om att hänga med i tiden. Det är skrivet men en väldigt lustig ironi. Uppenbarligen så är denna bloggare (FM) upprörd över det här 50-talsfenomenat som dykt upp lite varanstans på sistone. Ord som "tjusigt" och "vintage" har ploppat in i vokabuläret igen. Det ska vara gulligt och glittrigt, lite drömsk och prinsessigt.

FM tycker som att detta är avskyvärt. Enligt FM så ska man hänga med i tiden, inse att man lever på tvåtusentalet och inte dalta runt som femtiotalskopior. Av någon anledning så fann jag detta väldigt roande.

Att hänga med i tiden är synonymt med att hänga med i trenderna. Att hänga med i tiden är att gå med sin Ipod i fickan och ha en SonyEricsson mobil i handväskan. Man ska ha en lövtunn MacBook och en frisyrer som Amy Whinehouse. Det är 2008 i ett nötskal. Här - år 2008 - så har vi två gigantiska jättar. IKEA förser våra hem med inredning och H&M klär våra kroppar med kläder. Det är trenden. En trend som hela tiden tilltar. HM rättar sig inte efter höstens trender, HM skapar trenderna.

Så om vi börjar syna modet i kanterna så kommer vi att upptäcka att Glitter säljer massor av rosetter att ha i håret och HM marknadsför vidare kjolar. Alltså. 50-talet är en trend på väg tillbaka. En trend om snappats upp diverse bloggare.

Om 50-tal har blivit en trend så kan man inte längre påstå att folk inte "hänger med i tiden". Tvärtom. De hänger med i tiden. Det har helt enkelt blivit modernt att dricka te eller kaffe ut blommiga koppar. Det är lita status att fika med en gammal tant. För precis som FM påstår så är allt det här bara fejk. De här tjejerna har ju också en Ipod, de har också möbler från IKEA hemma. Och det är just det där som bevisar att det är en trend.

En annan sak som förändrats hos dessa bloggare är attityden. Jag tror att folk har helt enkelt blivit så trött på alla svordomar att man själv valt att ta ett steg i en annan riktning. Förändring är utveckling. Vi kan helt enkelt inte uppfinna fler fula ord och nya svordomar så att nu är det lite exeptionellt att inte använda dessa ord som blivit så vanliga att de hör till vardagsspråket. Det krävs helt enkelt lite mer av en som inte svär än en som svär. Det krävs lite finess att prata utan svordomar.

Om vi inte hämtade inspiration från andra ställen och andra tidsepoker, vad skulle vi då ta inspiration av? Häromåret var det ju så himla 80-tal som var på tapeten. Vissa hakade på trenden, andra inte. Själv skulle jag hellre dö. Så vart hämtar jag min inspiration? Det är lite olika, men visst har jag ett väldigt gott öga åt aristokratins era, rokoko och 1800-tal. Men också har jag ett gott öga åt våra söta svartmålade gothare med neonslingor i håret. Jag är ingen 50-talsflicka, men jag gillar den här trenden långt mycket mer än tokblonderade småflickor med hundvalpar i handväskorna. Jag gillar femtiotalsklänningarna och jag kan kolla på Cry-Baby om och om och om igen.

Vi letar ju hela tiden efter saker vi gillar från olika tider. Vissa dyrkar trendsättarna andra skapar sin egna trender. Personligen så skulle jag nästan påstå att Sandra (niotillfem) är en stor anledning till att denna femtiotaltrend slog igenom. För mig är hon en underbar trendsättare som ger inspiration åt tusentals flickor dagligen. Vi som tyckte att Sandras värld verkade lite extra vacker och därför ville va som henne. Hon är ingen femtiotalsflicka - hon är Sandra. Med sin egen stil som hon själv skapat av egna källor som inspirerat henne genom åren.

Och visst är det också underbart med en person som skiljer sig så markant från mängden genom att se de små fina sakerna i livet som mig går omärkt förbi i vanliga fall. Det är ju en sådan som Sandra om världen behöver. Vi som tröttnat på svordommar och hets. Jag har för längesedan tröttnat på denna mörka värld, men Sandra bevisar för mig varje dag att det finns små fina saker där ute som man bara ser om man tittar noga. Och så är det. Idag när jag stod och väntade på bussen så tittade jag noga. Vad såg jag? Jo, någon hade gjort en super mario med tvättbjörnssvans som pärlplatta och limmat upp bredvid TVrutan med tider för bussens ankomst och avgångar. Det tycket jag var fint.

smink

Mon, 04 Aug 2008 19:16:41 GMT

Idag har jag köpt grön make up base (kallad primer i Sverige fick jag lära mig). Det tyckte jag var skitfränt. Jag hade aldrig hört talat om något liknande innan jag läste det i min underbara Cosmode-tidning. Jepp, så jag var ju tvungen och åka ner till stan och fråga närmsta sminkexpert. Grönt tar bort det röda.

Faktiskt så kom jag att tänka på Edward Scissorhands, så jag åkte hem för att titta på den ^^

Wow. En hel vetenskap det där med smink! Det finns så mycket konstiga saker! Jag åker nog in till stan imorn med och tar mig ännu ett varv i alla sminkaffärer. Det är lustigt, för jag har inte varit intresserad av smink på åtta år och nu bara poff! Fast på den tiden var det mest ögonskuggor och kajalpennor som var intressant :P

seger!

Mon, 04 Aug 2008 12:18:27 GMT

AH! JAG ÄR SÅ JÄVLA BRA!

Fick pengarna tillbaka för min omtapetserade vägg! Får pengarna tillbaka för hyllan också om jag åker till IKEA med dem och anger mitt ärendenummer! (har ju ej kvitto kvar=)). Fast eftersom jag redan har fixat till hyllan för att förhindra att samma sak händer igen så tänker jag behålla den, men gött att få pengarna tillbaka för väggen iaf! SEGER!!! :D

*segerdans*

nagelbitare

Mon, 04 Aug 2008 10:50:08 GMT

Under förra veckan så lärde jag mig att en nagel växer ungefär en halv millimeter om dagen. Det är en fantastisk upptäckt av mig! jag är 21 år och har aldrig haft en nagel som varit en millimeter längre än sitt yttersta fäste!

Jag tänkte att jag skulle sluta bita på naglarna. Eftersom jag redan provat att sluta en miljon gång så tänkte jag att jag skulle pröva en ny metod. Jag spar ett finger i taget. Så nu har jag penslat på lack på min västra lillfingernagel och min vänstra ringfingernagel. Lacken är till för att påminna mig om att det är mina spara-fingar när jag väl sätter tänderna i dem. Nagelbitning går ju så att säga av bara farten, men med ett lager lack ivägen så känner jag direkt att nageln är blank och lite hårdare än vanligt. Och även om jag har två fingrar att spara så har jag fortfarade åtta fingrar att bita på under tiden jag försöker vänja mig =)

Jag har kommit fram till att det är en väldigt psykisk grej det här med nagelbitning. Bara för att jag vet jag inte får bita så kan jag inte låta bli att stirra hungrigt på de där extra millimetrarna. Det var så jag märkte hur snabbt de växte. Efter bara fyra dagar så var min lillfingernagel två millimeter. Bara för att jag vet att jag borde tänka på något annat så gör jag inte annat än att tänka på naglarna. Så jag fingrar och fingrar och försöker vänja mig vid de där extra millimetrarna. Jösses, det är ju så otroligt lite, men det känns så himla mycket! Men om två dagar är en millimeter så måste ju det i sin tur betyda att jag i snitt bet av fem naglar om dagen förut. Det har jag aldrig märkt. Jag visste inte att naglar växte som ogräs.

Folk brukar säga att man slutar för att man inser att det inte är värt smärtan, men haha, man är väl prefessionell nagelbitare! Har bete sen jag var 4 år eller så. Jag får inte ont längre även om jag så biter ner skinnet också. =P Nåväl. Jag tycker att små naglar är söta naglar så det har egentligen aldrig grämt mig särskilt.