Zelda's Wonderland

Idag grävde jag fram en klänning som inte sett dagens ljus sen jag var femton år. Den är ganska kort, så jag förlängde den med en tyllkjol under, men den passar fortfarande alldeles perfekt. Så såg jag mig i spegeln och sa till mig själv att nu får jag fanemej rycka upp mig. Och så kom jag fram till att om jag vill visa min smala midja för omvärlden så får jag helt enkelt låta bli att dölja den av massor av lager tyg. Så det gjorde jag. Jag åkte baraxlad in till stan och mötte upp Lighto och sneglade på mig själv i de refekterande skyltfönstrena. Sådär ja. Sådär lite tyg har jag inte haft på mig på flera år.

Sen sålde jag mina skor på tradera och var lättad över att ha lyckats bli av med varenda auktion även om det är lite pyssel med att hålla reda på pengar och adresser hit och dit.

Eftersom jag också har surat över mitt sovrum så har jag också införskaffat nya sängkläder. Sen ska jag förvandla mitt sovrum till en alldeles underskön blå himmel med barockinspiration. Mitt sovrum har ju varit vitt, grönt och rosa ett tag nu. Lite variation är alltid trevligt. jag har t o m köpt mig en vacker kappa i satin att gömma trasiga madrasshörn med.

Jag ritade också klart en teckning, men jag blev inte nöjd med den, så den sitter bland de andra i pärmen. Jag läste också en bra bit i Kärlekens histora. Och så gjorde vi fruktsallad och kollade på massa Naruto. Och så har jag skickat en massa CV. Bra. Nu vill jag fylla mitt hem med massa blommor. Och så vill jag ha en speciell bok.

Och jag motar bort precis alla tankar på att gräset är grönt.

Ni får ha överseende med mitt bloggande. Jag har ingen vidare lust alls just nu. Jag har ingen lust med någonting. Jag gillar inte mig själv och jag gillar inte mitt liv. Jag gillar inte värmen och jag gillar inte mitt hem. Jag saknar min mormor, ett reko jobb, min katt och en vän att fika med. Jag hatar min kropp, mitt utseende, mitt hår. Och min ekonomi är som vanligt katastrofal. Jag lovar mer än jag kan hålla. Jag har en nervärderande syn på folk runt ikring mig och jag tappar min moral därför att världen inte ser ut exakt så som jag vill att den ska se ut. Jag tappar tron på mänskligheten och varenda individ. Jag ser alla människor som potentiella brottslingar och förväntar mig alltid att bli misshandlad, rånad, bortförd, våldtagen eller mördad av främlingar.

Jag är hemskt ledsen att jag inte klarar av att vara den människa som jag önskar vara. Jag försöker vara fin. jag försöker äta rätt. jag försöker träna. Men allt är tråkigt och fixerat. Träning känns som flykten in i mörkret och jag är alltid nära att börja gråta. varenda steg i skogen påminner om det jag flydde från eller rakt in i för länge sedan. Om jag springer känner jag mig automatiskt jagad. Varken ensam i skogen eller på stan bland människor känner jag mig trygg. Alla stirrar, alla viskar. Folk smygfotograferar, går en omväg, tittar en extra gång, pekar.

Ibland blir jag så fruktansvärt less på den här världen. Att folk inte får vara som de är. Att klassas som tjock när man väger 60 kilo. Att vara udda om man inte bär kläder från Gina och HM. Bli utstirrad bara för att stumpbyxorna är vita istället för svarta eller för att kjolen är puffigare än vanligt. Där folk inte drar sig för att markera att man inte hör hemma i den här världen. Om det fanns en värld för mig så skulle jag fara dit direkt, men jag skulle tro att den världen inte finns i detta liv.

Min vikt är inte tilräckligt låg, min naglar nedbitna, mitt hår risigt med utväxt, mina tänder är gula, min mage putar ut. Precis som alla andra så hittar jag bara en miljon fel. När jag försöker knyta kontakter så sitter jag bara och irriterar mig på att folk är så otroligt dumma och ointelligenta. Även när jag letar efter folk av min egen sort med volang på kjolen och spets på strumporna så möts jag av samma puckade människor.

Nej, jag vill inte alls va mä nö mer.

Jag var så trött så jag kämpade i evigheter med att få upp mina blytunga ögonlock när jag vaknade. Jag gillar inte den typen av trötthet, den ligger för långt bak i huvudet och har alldeles för stor inverkan på medvetendet. Som om man försöker ta sig ur en djup medvetslösenhet.

Jag drömde också en massa konstiga saker. Som att jag missade julafton och inte upptäckte det förrän dagen innan nyårsafton när Kryckans farsa sa det till mig. Jag försökte också ta mig uppför en trappa, men tyngdlagen trilskades med mig.

Det finns tre saker jag vill prova på att jobba med innan jag bestämmer mig för att plugga vidare.

Den första är på ett bibliotek. Jag läste samhäll - kultur på gymnasiet så jag bör prova på ett jobb som är kulturrelaterat. Dessutom är det tyst och skönt på bibliotek och jag har alltid gillat böcker.

Det andra är djurskötsel. Jag älskar djur, så vilket jobb vore mer passande? Små eller stora djur gör ingen skillnad, inte heller tama eller vilda djur. Jobbar gärna med grävlingar, rävar, kaniner och katter =)

Det tredje är länsförsäkringar. Jag har haft dille på tanken ända sedan jag jobbade i Uppsala och kom i kontakt med dem genom mitt jobb. Skulle gärna jobba med försäkringar av ägor och djur och åka runt till gårdar och hjälpa dem uppfylla alla krav som krävs för att de ska kvalificera sig til säker gård och säker häst. Det känns meningsfullt, för olyckor händer inte lika lätt, och om olyckan väl skulle var framme så finns alla förutsättningar för att skadorna inte ska bli så omfattade. Det finns skräckexempel på stall som brunnit ner med 20 hästar levande innebrända därför portarna var låsta och man kom inte åt att rädda djuren. Byggnader med djur får av säkerhetsskäl inte låsas. Om det börjar brinna måste te x brandkåren kunna komma in. Många tycker att sådana här regler och säkerhetsåtgärder är löjliga och tidskrävande, men jag skulle säga att det är värt det. Reglerna är till för att skydda inte djävlas med folk.

En ny dag. En ny vecka. Lighto försov sig alldeles. Jag har ju inga tider att passa så jag sussade på och drömde hetsiga mardrömmar som förr. Jag vaknade många gånger inatt. Badar i svett och blod. och smärtan som följer på köpet att födas till kvinna. Livet är inte rättvist.

Helgen har varit fin. Vi har tagit oss igenom samtliga sagan om ringen-filmerna. En för var dag. De är så fantastiska. Vi skulle egentligen bara ha filmen på i bakgrunden medan vi pysslande, men jag det tog två minuter så var jag helt fast i filmen, så pysslandet fick vänta. Och har man väl sett en film så måste man ju se resten också ju <3 Så längesen jag såg dem! Blev så makaläst häpen över hur bra de fortfarande är! Fast de är 5 år gamla så är tekniken och animeringen inte minsta föråldrad! Åh, tänk när Erika och jag hade Ringen-maraton nio timmar i sträck =) Tider det ;) Efter sista filmen så plockade jag fram boken och läste slutet. Nu är jag jättesugen på att läsa böckerna en gång till. Det var så längesen, jag minns inte ett skvatt!

Nåväl, icke desto mindre lyckades jag faktiskt göra i ordning min "Fiskboken 3.0" i helgen. Jag fick göra det mellan varven av filmer =) Den är fin. Jag kanske visar er någon gång.

Vi har haft besök i helgen också. Av Lightos föräldrar. Det var treligt med lite nya ansikten att prata med. Vi fikade och mådde gott. Jag fick ännu en blomma att fylla ut mina glesa fönsterbrädor med. Vi fick nytt ljus i badrummet också, så nu ser man något där inte! Inte bara sig själv och varenda lite por, man ser också varenda dammkorn på badkarskanten! Även goda saker för med sig mindre goda saker. Men en annan bra sak med besök är att man städar upp ordentligt. Så det är dammsuget, dammat och rent överallt!

Annars har helgen tuffat på som vanligt. Jag har bevakat mina traderaförsäljningar och fått bud på 5 av 6 skor. Det hade jag räknat med. Jag hade dock inte räknade med att folk budar med en krona i taget, så efter fem bud så är skorna inte uppe i mer än fem kronor... huj, att folk orkar.

Idag har jag en lång att göra lista att ta itu med. Tråkiga CV:n ska skrivas och skickas. Jag borde vara motiverad eftersom jag har så tråkigt här hemma, men faktum är att jag snarare blir passiv i min egen mörka deppiga sfär. Som att ligga på rygg och stirra på en mörk stjärnhimmel. därför att jag vet att jag inte kommer göra tillräckligt bra ifrån mig. Mitt självförtroende räcker inte längre än näsan. Jag tror inte att jag klarar det.

Pappa ringde mig igår också. Han ringer mig aldrig. Men han berättade att min famor fyller 70 år i augusti. Jag hade ingen aning alls. Visste inte ens vilken månad eller vilket datum hon fyller. Jag har aldrig firat hennes födelsedag. Dock föreföll det sig så att hennes födelsedag så exakt råkade krocka med vår Londonresa. Inte mig emot. Jag skulle kunna tvinga med mig själv på festlighterna, men jag känner ingen där, ännu mindre min egen farmor. Jag tycker inte om henne. Där finns en farbror och en faster jag inte träffat på femton år och kusiner som jag inte träffat på minst lika många år. Jag känner dem inte och jag vill inte lära klänna dem heller. Pappa berättade att de eventuellt skulle flytta fram firandet en vecka. Hmf. det vore ju himla otur i så fall. Förresten så kan man inte fira födelsedagar en vecka för tidigt. Då behöver man inte fira dem alls. Hm. Jag måste ändå ha en ganska unga farmor när jag tänker efter. Menmen, ibland måste man ju offra sig lite. För den goda saken skull. Om de flyttar på firandet en vecka så kommer jag att vara där. Det är bara att bita ihop.

Jag är ingen skofantast alls. Faktiskt så tycker jag att skor är bland det tråkigaste som en flicka tvingas köpa. Ändå har jag 14